torsdag 11 augusti 2011

Jag erkänner, jag är helt handikappad när det kommer till att ha gröna fingrar. Jag köper hem ett vackert trädgårdsmagasin (för det har man så stor nytta av i en innerstadslägenhet) jag tittar på bilderna, drömmer mig bort i ett hav av gröna växter ( här hade jag gärna name droppat ett antal växter men min hjärna saknar den informationen). En gång jobbade jag i en handelsträdgård, pelargoner var deras stora grej, än idag vet jag inte hur en pelargon ser ut. Jag fick stå i kassan och se söt ut medan min syster var jätteduktig och jobbade på i växthusbyggnaderna. 

Periodvis dyker det upp en växt hemma hos oss. Mattias hade två stora golvväxter med sig in i vårt förhållande men de växterna höll inte ut länge.

Nu är vi nere i två levande växter hos oss. En krukväxt jag fått av syrran (mja, den är iofs ganska död mencjag ser lite grönt så den står kvar) och en avskuren mjölkpaket  med två gröna skott i som Kiddos fröken påstår ska bli en solros. Hon sa även att jag skulle plantera den i en större kruka men jag får prestationsångest och vill inte sabba Kiddos första egenplanterade växt. Idag slog jag på stort och plockade fram lite krasse som jag planterade. Krasse kan man inte misslyckas med, så jag måste vakta den med mitt liv, lägga in påminnelser så den får vatten, se till att varken man, hund eller barn välter ner krukorna, flytta runt den så det blir lagom solljus, kanske ska jag börja sova i köket så jag kan vakta den dygnet runt? Och sen när vi skördar och äter krassen om 10 dagar kan jag bjuda över lite vänner som smaskar i sig krassen och berömmer mig för mina fantastiska konster inom odling och matlagning samtidigt som jag ler och säger "äsch det är väl inget speciellt, krasse som är så enkelt"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar