mitt fel

Det var inte fel på min mobil, det var fel på mig. Tydligen skulle man inte gå in och ställa om klockan till sommartid själv utan man skulle klicka i den pyttelilla nästan osynliga rutan där det står sommartid så ändrar klockan sig själv. Tur att jag inte hann ringa och få psykbryt på någon stackars sony ericsson anställd.

Jag funderar på att söka till Talang som har premiär på fredag för just nu tröstar jag en liten kille i min famn, samtidigt som jag bloggar och pumpar mjölk ur det ena bröstet och tittar på The F-word på tv. Det är talang.

björnen sover

Lillen sover fortfarande och jag tassar omkring på tå och försöker plocka undan, diska och tvätta så mycket jag kan.

Jag har tjatat mycket om den älskade ämningsnappen på senaste och tänkte nu bjuda på en bild så alla vet hur den ser ut. Överlag ser den ganska gummigaktig och tråkig ut. Vi kom fram till att man kan piffa upp den genom att klämma fast en tofs, eller tassel, längst ut på den. Det hade genast gjort det mycket roligare att springa runt med här hemma. Kanske ett upplägg för MTV: Pimp my amningstillbehör.

skitmobil

Min jäklans skitmobil klarar inte av det här med sommartid. I inställningen står klockan på ett klockslag men på displayen står det ett annat klockslag och ställer jag ett larm så ringer det på ett annat klockslag. Klockan vet helt enkelt inte vad klockan är. Så är det när man köper en telefon som är för avancerad för sitt och sin användares eget bästa.

Det resulterade i att jag bestämde mig för att inte ställa någon klocka till nattens amningar utan låta lillen väcka mig. Det gick kanonbra och vi klarade natten utan några tårar. Nu på morgonen kom det dock lite tårar och raseriutbrott, jäklans vad de där små liven kan se och låta arga. Smulan har tröttnat på Lillens skrikande, när han börjar gråta suckar hon tungt och tittar uppgivet mot oss sen kryper hon ner under täcket och suckar ljudligt en gång till.

röntgen

idag var vi på sjukhuset och röntgade lillpluttens höfter. Inte för att det behövdes utan för att man gör det när barnet legat i säte. Det tog nästan exakt 2 minuter bara sen var vi klara. Det som tog längst tid var att få på honom en blöja igen eftersom han passade på att bajsa när stjärten var fri och sen kissa på sin mamma alldeles när den nya blöjan skulle på. Kanske är det enda gången i sitt liv man tvingas acceptera att gå runt med någon annans kiss på sig.

Nu sover han gott och det borde jag med passa på att göra. I natt la jag huvudet på kudden runt 1-tiden och blev väckt av en hungrig krabat vid 5-tiden. Sen ville han inte sova mer än små powernaps på 5 min åt taget och det varvade han med 10 min skrik och tutt-vägran.

Slutligen vill jag bara skrika ut: Jag älskar amningsnappar!!
Utan amningsnapparna hade jag inte kunnat amma och nu fungerar det hur bra som helst. Vilket mirakel måste jag säga. Ena tutten gör fortfarande tokont men med nappen på är det hanterbart. Jag blir nästan tårögd av kärlek till amningsnappen och överväger flera gånger om dagen att fria till den.

rutin

Vi börjar få rutin på ätandet, bajsandet och sovandet här hemma, både Sixtens och mitt haha.

Det är så mycket saker man bör och inte bör göra när man lyssnar på alla råd som ges till en från barnmorskor, tidningar, internet och så vidare. Vi lyssnade på många råd och gick in med inställningen att vi ska helamma i 6 månader, inte använda napp, inte ge ersättning på flaska, han ska få sova i sängen hos oss men i sin egen bädd med eget täcke, han ska väckas var tredje timme för att äta. Det är bara några av alla råd, regler och tips vi valde att följa. Nu efter snart två veckor börjar man inse vad som funkar och inte funkar.

I dagsläget ger vi ersättning de nätterna mina bröst gör för ont, vi ger till och med ersättningen på flaska trots alla råd om att ge på kopp för att hans sugreflex inte ska förstöras. Han sover mellan oss i sängen men om några veckor ska han få sova i sin egen säng så även vi kan sova ordentligt. I natt lät jag honom sova utan att jag ställde någon klocka för matning, det visade sig att han har lärt sig tre timmars rutinen och väckte mig nästan exakt på minuten när det var dags för mat och slutligen har vi även börjat ge honom napp, eller vi och vi, det var ett beslut jag tog i dag. Med nappen kunde han ligga i sin säng och koppla av och jag hann springa in i duschen lite snabbt och jag hann även diska.

Summan av kardemumman är att det måste vara upp till varje förälder hur man gör med sitt barn, det är bra att veta om alla råd men råden är bara råd och inga regler. Jag får lätt dåligt samvete om jag inte följer alla råd jag fått till punkt men för varje dag känner jag mig mer och mer säker på att jag vet bäst själv vad som funkar hos oss och vad mitt barn mår bra av.

Vi hittar sakta balansen här hemma och det mår vi alla bra av, jag känner mig lugnare och tryggare och kan njuta mer av att vara mamma än att oroa mig för att göra fel med något.

gråt

En söt liten varelse har skrikit hela natten och ammat konstant. Tack gode gud för amningsnappen jag köpt, utan den skulle varken jag eller Lillen överleva. Jag har precis vaknat efter en lååång middagslur och Lillen ligger fortfarande i min famn och sover.

Helst hade jag somnat om och sovit hela dagen, jag känner mig trött och groggy och har fortfarande ont i brösten. Mitt humör är i botten och jag irriterar mig på allt, bara smärtan försvinner snart så kommer det lösa sig.

inflammation

Jag har haft väldigt ont under amningarna de senaste dagarna och då menar jag väldigt ont. Igår upptäckte jag även att jag hade hög feber och knölar i det ena bröstet. Jag ringde till min förlossningsavdelning och barnmorskan misstänkte att det var en inflammation i mina bröst. Idag fick jag komma till en läkare som konstaterade att så var fallet. Inflammationen är i båda brösten vilket gör att såren inte läker lätt och när de läker så blir det nya lika lätt, det ena bröstet är rött och knöligt och har början till mjölkstockning på grund av att jag inte kan mjölka ur det eftersom det gör för ont. På snabbsänkan som de tog (ett blodprov som visar om man har inflammation i kroppen) hade jag 146, en frisk person ska ha under 10. Så nog är det en inflammation alltid. Jag fick även hyra hem en elektrisk bröstpump för att få ut mjölken och så köpte jag amningsnappar. Amningsnapp kan man säga är som en kondom i silikon med hål i som man sätter på tutten så suger bebisen på den nappen istället för direkt på bröstet så gör det inte lika ont och såren blir inte värre.

Jag har känt mig ganska mosig i huvudet de senaste dagarna och nu fick jag förklaringen till det. Ska bli skönt när det går över och jag kan amma normalt (förhoppningsvis) och ha lite mer ork (förhoppningsvis).

När vi satt utanför och väntade på läkaren petade Mr Klister på min mage och sa "är det där fett?". Visst är han charmig? Det är precis vad en nyförlöst kvinna med feber och smärta i brösten vill höra för att komma på bättre humör. Sen försökte han rätta till det hela med att säga att han bara undrade om det var fett eller om det var överskotts hud som gjorde magen så dallrig. Hans lilla hörn som han målade in sig i blev bara mindre och mindre. Komplimangerna haglade över mig.

Undertiden jag har haft så här ont under amningarna har jag börjat bli lite smått irriterad över att alla säger att amma är så himlans praktiskt för att då har man alltid maten med sig och ja, alla säger det. När det känns som att någon intensivt skrapar ett sandpapper gjort av salt på dina bröstvårtor varje gång du ammar så bryr du dig faktiskt inte ett dugg om vad som är praktiskt eller inte. I duellen praktiskt vs. smärtfritt vinner faktiskt smärtfritt i alla lägen. I väntrummet satt jag och Mr och skämtade om just detta och jag sa bestämt att nästa person som säger det ska jag skjuta. Läkaren hade tydligen inte hört mitt hot för han avslutade vårt möte med att läskigt klämkäckt säga "..bröstmjölken är det bästa för din bebis och så är det praktiskt att alltid ha maten med sig...". Jag fick vända bort huvudet och försökte svälja mitt skratt utan att titta på Mr samtidigt som jag i mitt huvud gjorde ljudet av ett pistolskott och skrek "oh no you didn't!".

Drömmar och mardrömmar

Inatt drömde jag att Sixten kunde gå, han hade tagit på sig ett par gummistövlar i vuxenstorlek och då fick han stöd nog att kunna gå.

Annars vaknar jag och MR med ryck flera gånger per natt av oro för att han ska ha slutat andas.

En natt vaknade jag och satte mig upp i sängen och frågade hysteriskt var den andra bebisen var och pekade mot fotänden av sängen. Mr svarade något som jag inte uppfattade och jag var helt övertygad om att vi hade en bebis till som trillat ner på golvet.

På nätterna kan jag vakna av att jag tror att jag tappat lillen och vaknar svettig och tårögd.

Idag låg vi hela familjen och sov i soffan, Sixten och Smulan låg på mig plötsligt så hoppade Smulan ner genom att glida ner för soffan min reaktion var direkt att det var Sixten som trillade ner och när jag hörde dunsen av att Smulan landade på golvet trodde jag att det var Sixten som trillat med huvudet först i golvet. Jag fick tårar i ögonen innan jag insåg att Sixten låg i min famn och sov hur gott som helst.

Förhoppningsvis kommer vi snart kunna slappna av mer på nätterna och våga lite på att inget ska hända vår lilla älskling!

det är inte jag som bestämmer

Jag har helt tappat rättigheten till att själv bestämma när jag ska äta, sova, gå på toa eller duscha. Mitt liv styrs av en liten liten men väldigt mäktig och fruktansvärt söt diktator som helt på egen hand bestämmer vad vi ska hitta på. Min plan var att jag skulle gå upp och lillen sova vidare, den planen skulle sätta igång för en timme och 40 minuter sen. Istället är vi kvar i sängen och tröstar hicka, jollrar, smågråter och slumrar till i max två minuter åt gången.

Så där nu bestämdes det att jag inte skulle skriva på bloggen mer utan byta bajsblöja och amma lite istället. Min plan är nu att han ska somna ganska så omgående så jag hinner duscha och sen ska vi ut med smulan på promenad.

på magen

En liten gnällspik har äntligen somnat efter massa skrikande under hela dagen. Han ligger på min mage på samma sätt som han låg när han var i min mage. Han har tårna uppe vid hakan.

amning is a bitch

En mamma som ammar sitt barn, visst ser det mysigt ut? Jag har alltid längtat till den dagen jag själv skulle få amma mitt barn. Nu är den dagen här och jag tänker: En mamma som flaskmatar sitt barn, det ser smärtfritt ut.

Såriga, spruckna, ömmande bröstvårtor som är svullna som exploderande vulkaner är inte mysigt, det kan jag lova. Natten till idag gav vi mina bröst en paus och en intensiv hemmaspa behandling och Sixten fick ersättning istället. Igår hade vi maratonamningar och mina bröst höll på att dö, men tack vare pausen de fick så har de återhämtat sig helt och är fit for fight idag.

Idag har amningen varit smärtfri och mysig. Hoppas att det håller i sig.

Sixtens navelstump håller på att trilla av, det luktar inte hallon. Han är en söt stinkbomb just nu.

Det är mycket som händer i kroppen nu, jag är en vandrande degklump med ömmande bröst och som gråter för minsta lilla, glädje, ilska, uppgivenhet, kärlek, ja allt får mig att gråta. Mattias är ett fantastiskt stöd och jag är förvånad över hans tålamod. Han gör sitt bästa och kommer hem med blommor, kexchoklad, wasabinötter och mjölk till mig.

degklump

En favorit här hemma är serien Elvis. Vi läser med stor glädje och igenkänning i boken Måndagszombie där paret går igenom en graviditet och småbarnstiden. Sjukt kul serie måste läsas.

Något annat som är kul är att min kroppsform just nu känns som Elvis, jag är en hel degklump helt enkelt. Den hårda gravidmagen är nu mjuk, tom och degig, men alla andra kroppsdelar känns också förändrade. Min hållning är katastrofal eftersom jag har lite ont i stygnen och inte kan stå helt rakt alltid men vet ni vad, det spelar ingen roll. Min degiga mage som är fylld av bristningar är värd det för i min famn ligger just nu världens sötaste bebis.

uppdatering

det har inte ens gått en vecka sen vår lillkille föddes men det känns som att jag känt honom för alltid. Nu ligger han och äter och sover lite som han känner för och jag hinner göra en snabb uppdatering.

Operationen
Eftersom jag aldrig gjort en operation innan så visste jag inte vad jag hade att vänta. Det var oerhört nervöst under förberedelserna. Det var mycket folk i operationssalen, gissar på ca 8 st. Alla fixade och förberedde olika saker och jag hängde inte riktigt med på vad alla gjorde men koncentrerade mig på det de bad mig att koncentrera mig på, t.ex när jag skulle få bedövning, dropp osv. Både jag och Mattias var lite rädda och jag ville helst springa och gömma mig och gråta i ett hörn, men lämpligt nog hade ryggbedövningen slagit till då och jag kände inte mina ben. Det var en galet konstig känsla när jag såg hur någon lyfte på mina ben men det kändes som att de fortfarande låg rakt. Jag fick lite panik av att försöka röra på benen men inte få någon reaktion alls. Jag kände ingenting undertiden de snittade mig, bara olika former av tryck och beröring men absolut ingen smärta. Mattias satt vid mitt huvud och vi pratade om annat för att jag inte ville koncentrera mig på att känna efter om jag kände något. Helt plötsligt hörde vi ett fantastiskt barnskrik och en känsla kom som jag inte kan beskriva. Mattias såg i det ögonblicket ut som att han skulle lyfta från marken av glädje samtidigt som hans tårar bara rann.

Sixten
Min första tanke när jag såg honom första gången var "Han är blond och jäklarns vilken stor pung han har". Jag minns inte exakt vad som hände sen, han låg på mitt bröst och var alldeles varm och kladdig, jag ville sätta mig upp för jag trodde att han skulle glida ner från mig. Sen fick Mattias ta med sig honom för att mäta och väga. Det kändes som en evighet när jag hörde honom samtidigt som jag fick vänta på att de skulle sy igen mig. Efter det var vi två timmar på uppvaket, som kändes som 10 min. Vi grät, skrattade och pussade på vår son och hittade likheter från oss i hans ansikte.

BB
De två dygnen på BB var intensiva samtidigt som de flöt på sakta. All tid ägnades åt vår Sixten och jag fick hjälp med amningen. Första kvällen fick jag prova att stå upp och jag var förvånad över att det inte gjorde mer ont, men min kropp var fortfarande fylld av morfin så det hade sin lilla förklaring. Första natten var faktiskt första natten på lääänge som jag inte behövde gå upp och kissa, förklaringen till det stavas kateter. Det skulle man haft under graviditeten också, göttans. Det som var jobbigast var att det var så mycket personal och nya människor som kom in hela tiden, jag var trött och orkade inte uppfatta vem alla var, läkare eller barnmorskor eller skötorskor, det spelade ingen roll för mig, men många var dom och det kändes som ett evigt springande in och ut på rummet. Sista dagen ville jag bara hem för att koppla av, men då fick vi beskedet att Sixten gått ner för mycket i vikt det första dygnet och då började en hets kring amningen. Jag var helt slut och det kändes som att det var mitt fel att han gått ner för mycket trots att jag ammade hela tiden. Vi fick åka hem och skulle komma tillbaka dagen efter för att väga honom igen. Efter varje amning fick han även ersättning och det dygnet åt han nästan hela tiden.
På återkontrollen fick vi reda på att Sixten gått upp mycket i vikt och ersättningen inte längre behövdes.

Smulan och Sixten
Igår fick vi hem Smulison och hon fick träffa sin nya familje/flockmedlem för första gången. Först visade hon inget intresse men när han började gråta första gången ville hon vara med och trösta. Vi vill inte att hon ska vara för nära honom och tillåter inte att hon är med och tröstar, att bli slickad i hela ansiktet av en tokig hund är nog inte heller det Sixten vill när han gråter. Sen ägnade Smulan hela dagen och kvällen till att sitta bredvid Sixten och bara titta på honom, så fort han börjar gny till så visar Smulan tydligt att hon tycker att vi ska trösta honom genast och när han gråter sitter hon och gnyr tillsammans med honom, när vi byter blöja tittar hon noga och kontrollerar att vi gör rätt. Vi hade även bestämt att Smulan inte får sova i sängen längre, men vi visste inte rikrigt hur hon skulle ta det beslutet, men efter några Nej! och Hoppa ner! la hon sig i sin korg på golvet och sov. Hon har accepterat allt mycket lättare och snabbare än vi vågat hoppas på och det är verkligen skönt att det gått så bra!

Uppdateringen fortsätter en annan dag, nu ska jag passa på att duscha innan lillskiten vaknar.

dygnsrytm

Han är rolig den där Sixten. Han gjorde klart för sig redan i magen hur dygnets timmar ska spenderas och håller fast vid det fortfarande. På natten ska man vara vaken och äta så mycket det bara går men på morgonen och förmiddagen ska man sova.

hemma

Sixtens första dag hemma håller på att passera. För honom ska den snart börja, för precis som när han låg i min mage så är han mest aktiv på kvällen/natten.

Vår lillkille har gått ner för mycket i vikt och vägde bara 2700 g idag så vi ammar intensivt idag/inatt och ger honom lite ersättning efter varje amningstillfälle och ska tillbaka imorgon för att väga honom och se om han lagt på sig lite. Jag är inte så orolig för han har ätit riktigt mycket idag och råmjölken har ersatts av den vanliga mjölken så han får i sig en hel del.

Det känns underbart att ha honom hemma, han är så mysig. Jag ska snart vila lite så jag är pigg lagom till det att hans vakentid börjar. Nu ligger han på sin pappas bröstkorg och sover, där trivs han bra det kan jag lova.

Imorgon kommer vår lilla Smulison hem till oss igen och ska få träffa sin nya familjemedlem. Jag saknar vårt lilla yrväder och tror att det kommer gå jättebra med henne och lillen.

sixten truls olov

nu är vår underbara son född. snittet gick bra och vi var toknervösa innan. Som vanligt duger inte mina blodkärl att sätta nålar i och ryggbedövningen blev också lite svår att sätta men sen gick allt smidigt. Känslorna går inte att beskriva men han är helt klart det vackraste barn som någonsin fötts och vi är världens stoltaste föräldrar. Imorgon får vi åka hem från bb.

sixten truls olov

nu är vår underbara son född. snittet gick bra och vi var toknervösa innan. Som vanligt duger inte mina blodkärl att sätta nålar i och ryggbedövningen blev också lite svår att sätta men sen gick allt smidigt. Känslorna går inte att beskriva men han är helt klart det vackraste barn som någonsin fötts och vi är världens stoltaste föräldrar. Imorgon får vi åka hem från bb.

inte många timmar kvar

Sista kvällen som gravid, magen i v 39+6

Ringde precis till förlossningen och fick reda på att vi har fått den första operationstiden imorgon! jackpott! :)

07.15 ska vi vara på plats och då beger vi oss direkt till avdelningen för att få vårt rum, lämna våra saker och byta om till operationskläder. Eller först av allt ska vi göra ett ultraljud för att kontrollera att han fortfarande ligger i säte, om han mot förmodan har vänt sig så blåser vi av allt och åker hem och väntar på värkar. Men om han ligger kvar med hvuudet upp (som jag känner att han gör just nu) är det dags för operationen, från det vi kommer till operationssalen till att Lillen är ute och jag är sydd beräknas ta ca 45 min. Därefter kommer vi att vara på uppvak i ca 2 h i väntan på att bedövningen ska avta, sen får vi komma till vårt rum på avdelningen och vi kommer vara där i två dygn förutsatt att allt är som det ska. Det är just det som min nervositet kretsar kring nu, att allt ska vara som det ska vara. Vi håller tummarna för att det är en frisk liten kille som kommer ut imorgon.

imorgon är det dags

Imorgon är det dags för födseln av vår son. Det känns spännande, nervöst, förvirrande, främmande och alldeles alldeles underbart. Ikväll efter 18 får vi reda på vilken tid vi är inbokade på. Det är 6 st kejsarsnitt om dagen, 3 på fm och 3 på em. Självklart hoppas vi på att få en förmiddagstid så vi slipper vänta hela dagen, men vi får se hur det blir.

Idag var vi på danderyds sjukhus för att ta blodprover och sen åkte vi och städade och tvättade bilen för att Lillen ska tro att bilen, precis som hemmet, alltid är tipptopp. Det är lätt att lura de små.

Mr jobbar kväll idag, de skulle få medaljer, ha middag och så tror jag att de skulle spela också. Det blir en trevlig sista jobbdag för honom innan han tar sina första pappadagar.

Jag har laddat upp för en heldag hemma själv med nobels testamente, hänt extra, ballerina kladdkaka (mmmmm) och mjölk.Det ska jag varva med massa sömn och slötittande på tv. Det är mina förlossningsförberedelser.

i-lands problem

nu har jag lyckats fixa internet på telefonen men har stött på nya problem. Telefonen har två webbläsare explorer och opera. Explorer är aldrig någon höjdare men fungerar bäst om jag ska gå in på Fejjan. Däremot kan jag inte logga in på bloggen via explorer för här fungerar opera överlägset bäst. Jag ska fortsätta testa mig fram på det där. jag blir även lite irriterad över att jag inte kan lägga upp bilder på bloggen via mobilen.

på tal om överlägset bäst så borde Salem stått som vinnare ikväll, fantastiskt roligt med Björn på scen. Det kvittar vem som vann ikväll egentligen, huvudsaken var att Pernilla Wahlgren kom sist!

i bilen

På väg till nypan i bilen. Jag har äntligen fått tummen loss och skaffat nått surfpaket så jag kan använda internet i mobilen. tjohej technology! Solen skinerr ute och jag tror bestämt att det snart är dags att stanna till och köpa en glass åt den här gravida flodkon. Jag har ju bara några dagar till på mig att tjoffa i mig allt som kommer i min väg. Sen är det bebismys, motion och inget mer småätande eller hetsätande.

när jag tänker på det är det nästan så jag längtar efter nästa graviditet redan. Ja, fler ska det bli, många fler :)

helg helg

Idag har vi städat hela lägenheten för att Lillen ska känna sig välkommen när han kommer. Vi ska försöka inbilla honom att vi är väldigt ordningsamma här hemma. Vi tror han kommer köpa det. Jag ska imitera en dammsugare de närmaste dagarna så han tror att vi ägnat fleeera dagar åt att städa.

Skickade nyss iväg MR för att köpa lite lösgodis och nu har jag smällt i mig allt. Mätt och trött är resultatet av det.

halt som is

Igår fick jag mjölkabstinens och övertalade Mr att vi skulle gå och köpa mjölk innan affären stängde. På vägen dit dök det upp en förrädisk isfläck och den här gravida flodkon hade inte en chans att undvika ett fall. Mr fick tag i armen på mig och sen gled jag åt sidan och landade på höften. Ingen större smäll och ingen skada skedd, inte ett endaste litet blåmärke blev det. Jag kom snabbt upp på fötter igen och Lillen klarade sig finfint. För hans del var det inte värre än om jag skulle slänga mig i soffan.

Meeeeeen foglossningen som redan smärtar som ett jädrans helvete blev flera gånger värre och inatt kunde jag knappt ta mig upp från sängen och nu känner jag av smärtan även när jag inte rör mig.

Nu ska jag lära er lite om foglossning:
Bäckenet består av två halvor som är förenade framtill med en stel led eller fog som kallas symfysen. Denna fog är förstärkt med ett kraftigt nätverk av ligament, vilket gör att den under normala förhållanden nästan inte rör sig alls. För att underlätta barnets passage genom bäckenet producerar kroppen när du är gravid ett hormon som kallas relaxin, som löser upp ligamenten i bäckenet. Det gör att dessa fogar kan röra sig mer under graviditeten och förlossningen.

Man vet inte säkert vad som orsakar foglossningen men man tror att den ena sidan av bäckenet rör sig mer än den andra när man går eller rör på benen, och att detta leder till smärta och inflammation i symfysen.

Ja då kan vi ju räkna ut att min lilla gymnastikövning inte stabiliserade mitt bäcken i alla fall.

Självklart ville Mr skylla det hela på mitt mjölkberoende, min abstinens gjorde mig svag och ofokuserad vilket ledde till att jag missade isfläcken. Jag vände dövörat till och vägrade lyssna men jag hörde honom mumla något om att jag snart står på plattan som en skakig junkie och tigger mjölk.

På dagens schema står: Ligga raklång i soffan och läsa Nobels testamente.
Imorgon: åker vi till Nyköping för att fira svärmors födelsedag i förskott och hälsa på en liten nyfödd Enya.

vänta vänta och vänta

Nu mina vänner ska jag tala om för er vad man gör på en inskrivning för kejsarsnitt.....man väntar!

-Hej och välkomna, ni kan vänta här så börjar vi snart.

-Ni kan ställa er här och vänta på er tur.

-Nu ska ni få se en informationsfilm sen ska ni få träffa läkaren enskilt.

-Då börjar vi ropa upp er ni andra får vänta så länge.

-Vänta vänta vänta vänta

-Nu är det lunch sen ska ni träffa narkosläkare.

-Då ropar vi upp er så får ni träffa narkosläkaren enskilt, ni andra får vänta så länge sen får ni gå hem.

Klart som tusan blev vi uppropade sist av alla.

Mellan 08-15 har vi spenderat 10 min åt en informationsfilm, 5 min hos läkaren som ska göra snittet, 5 min hos barnmorskan som ska ha hand om oss och ca 3 min hos narkosläkaren. Alltså totalt ca 23 min effektiv tid, resterande tid har vi väntat.

Ingen av oss hade sovit så mycket inatt så vi var snortrött båda två, väl hemma sov jag i ca 3 timmar.

Nu blir det pizza för ingen orkar laga mat.

ambitiös

Nu är jag klar med mina inlämningsuppgifter på den ena kursen. Den andra kursen har jag fått förlängt inlämningsdatum på alla uppgifter men jag ska ta tag i en uppgift idag så är det mindre att göra sen.

Lillen sparkar på för fullt i magen, han gillar inte när jag har datorn på magen men magen fungerar så bra som datorbord när jag halvligger i soffan. Det är även bra att ha en mage och ställa vattenflaskan på och sen kan man dricka ur flaskan utan att hålla i den med händerna.

min navel har börjat puta ut på heltid nu och den guppar på ett roligt sätt. Jag tycker det är helskoj, men Mr har tydligen bestämt sig för att han inte gillar navlar och han gillar inte min när den sticker ut och Lillen knuffar under den så den dansar.

Jag känner mig pirrig inför imorgon, fast det bara är en lååång dag med massor av information.

Tänk att graviditeten snart är över. Gud vad tiden har gått fort.

Några favoritstunder:

• Att bada, jag har aldrig badat badkar så ofta som jag gjort under min graviditet. Lillen har alltid sprattlat massa när jag legat i vattnet och jag har haft en chans att varva ner och bara njuta av värmen, rörelserna i magen och kunna se hur han rör sig under mitt skinn.
• Vakna på morgonen, under en lång period var Lillen som mest aktiv på morgonen och jag vaknade av hans sprattlande. Varje morgon vaknade jag och kände lugnet av hans rörelser. De senaste veckorna har han ändrat dygnsrytm och sprattlar inte på morgonen mer, de första morgnarna var det hemskt och jag vaknade med en stor oro över att något var fel då jag inte kände honom röra sig. Det tog han igen på kvällarna istället då det är ett jäklans stohej i magen.
  
• De absolut bästa stunder har varit med min älskade Mr Klister. Han har varit helt fantastisk under graviditeten. Ibland blir jag förvånad över hans förståelse och hans hanterande av mina graviditetsutbrott. När jag blivit arg och inte själv vetat över vad och försökt ta ut det över honom så har han en helt magisk förmåga att ta bort det arga och få mig på gott humör. Han har hämtat vatten och värmt vetekuddar på löpande band, tröstat mitt spontana gråtande och masserat ömma punkter. Det är inte lätt att sätta sig in i hur det är för honom, att vara delaktig men ändå vara vid sidan av som alla pappor blir på ett sätt. Det känns därför extra roligt att han och Lillen ska få träffa varandra snart och få lära känna varandra och knyta ett band som inte går genom mig. Jag önskar att han också skulle få uppleva den fantastiska känslan av att ha ett litet barn i magen, att känna rörelserna, reaktionerna och kärleken som växer sig starkare för varje dag.

Från en sak till en annan så har Mr Klister påbörjat en alldeles egen kampanj här hemma som innebär att få mig att dricka mindre mjölk. Tydligen tycker han att mitt mjölkdrickande har gått till överdrift. Tydligen är jag en mjölkmissbrukare som måste stoppas eftersom jag har börjat smussla med mjölken och ljuger om att den är slut för att ingen annan ska dricka upp den för mig.

Självklart reagerade jag som vilken sund människa som helst och skrek i panik att han får ta vad han vill från mig men han får inte röra mjölken och kastade mig gråtandes i fosterställning sen svepte jag två glas mjölk på raken i ren protest och skrek: Försök att stoppa mig!! Samtidigt som jag skrattade hysteriskt.

dan före dan

imorgon 8,30 ska vi vara på plats på Danderyds för att träffa läkare, barnmorska och sjukgymnast och gå igenom all information kring kejsarsnittet. Jag känner mig inte lika nervös längre, längtan efter Lillen är större än rädslan.

Inatt hade jag ryggvärk från helvetet så det blev inte så jättemycket sömn men efter att Mr värmt en vetekudde åt mig så kunde jag somna.

Idag ska jag plugga så effektivt jag orkar utan att somna mitt i det hela. Sen har jag avklarat pluggandet för tillfället och kan ägna mig åt att vara föräldraledig. De sista uppgifterna har jag fått förlängd inlämningstid på så jag har hela sommaren på mig att fixa klart. Skönt att slippa stressen med det.

barnmorska

Nu har vi varit på vårt sista besök hos barnmorskan. Konstigt det känns att inte gå dit mer. Efter lite klämmande konstaterade hon att Lillen fortfarande ligger med huvudet upp, han har sjunkit ner lite och fått lite större huvud, men hon var säker på att det var ett huvud och inte en rumpa hon kände. Tydligen kan ett huvud och en rumpa kännas väldigt lika på de små liven, tur att det inte är så på oss vuxna, eller ja, undantag finns, vissa personer kan man ta mej tusan inte se vad som är arslet och vad som är huvudet på. Det är dom som vi oftast kallar idioter.

Mr konstaterade två saker hos barnmorskan 1. Lillen kanske är lite dum och fattar inte att han ligger på fel håll 2. om han är lite dum så har han garanterat ärvt det från mig. Lyckligtvis sa han inget av det så att barnmorskan kunde höra det.

frukost

Jag ääääääääälskar frukost. Det är utan tvekan det bästa och godaste målet under dagen. Te, mjölk, fil, mackor och någon frukt eller bär, det är den perfekta kombinationen.

morgonstund

Jag vaknade vid 6-snåret och gick upp för att kissa för ungefär 11:e gången. När jag kröp ner i sängen igen kunde jag inte somna om, jag var helt utvilad, solen sken in och fåglarna kvittrade. Jag låg och lyssnade på Mr och Smulan som snarkade i kapp i sängen och bara myste. När väckarklockan ringde försökte jag väcka Mr lite försiktigt och sa med snäll röst "Godmorgon Älskling, nu är det dags att vakna. Solen skiner ute, jag tror det är vår nu och fåglarna kvittrar"

"..och du tjattrar" grymtade han tillbaka och vände sig om.

Morgonstund har guld i mun stämde bara in hos en av oss idag :)

mätt

Småländsk chokladkaka blev kvällens efterrätt. Syndigt gott måste jag säga. Jag åt så att magen nästan sprack. Ser ni så mätt jag är?

hört på tv

"Am I straight? Am I gay? No, I'm just slutty, where's my parade!?"

klok hund

Man ska aldrig gå och lägga sig som ovänner, sa Smulan igår samtidigt som hon kom fram under sängen och kröp ner under vårt täcke och myste in sig när det var läggdags.

Idag glömmer vi gårdagens bekymmer, sa hon nyss till mig med en stor blöt puss.

Nu älskar vi varandra igen som vi alltid gjort!

Smulan hatar oss!

Det var dags nu tyckte vi, det tycker Smulan aldrig att det är. Kloklippning är inte hennes favoritsysselsättning.

Mr höll fast det lilla yrvädret som försökte hotas, gråta, vara underlägsen, ja hon gick igenom hela registret för att få oss att sluta. Allt gick så bra, men så kom vi till den svarta klon. Den är lurigare än de andra för det går inte att se var pulpan sitter. Det sa "klipp" och sen pepp Smulan till för kung och fosterland. Klippet blev för långt in. Den svarta förrädiska klon hade sin pulpa längre ut än de andra.

Smulan sprang och satte sig i ett hörn med sin blodiga tass och såg ut som den ledsnaste hunden i världen.

Vi sprang efter och satt bredvid henne som de mest skamsna föräldrarna i världen (ja, vi är föräldrar och hon är vår bebis). Efter lite mutor med skinka och frusna köttbullar såg hon lite gladare ut men inte nöjd. Många timmars fjäskande blev det för den lilla söta hunden som till sist kunde överväga att lägga sig i sin fåtölj och gick med på att bada tassen i kallt vatten.

Nu ligger hon i sängen men så fort vi går in i sovrummet hoppar hon ner och gömmer sig under sängen som hon gör när hon är arg på oss.

Lite mer fjäsk och pussar sen är allt som vanligt igen.

gigantiska magen och jag

Det finns faktiskt en person bakom den stora magen. Den personen syns inte alltid.
Det finns en person i magen också. Den personen syns inte alls än. Men snart så ska jag och magen skiljas åt, då är vi två personer som syns och förhoppningsvis ingen mage.
Det blev en impulsklippning igår. Skönt att bli av med håret och att jag hann fixa det innan lillen ploppat ut.
Min mage ser ut som en tigermage med alla bristningar.


Igår föddes det en liten flicka i Nyköping, Mattias mammas mans barnbarn. Grattis Sanna och Patrik till er lilla tjej.

Idag ska vi ner till Fältöversten en sväng och sen köpa hem lite sushi. Mumma!