söndag 31 oktober 2010

ofattbart..

Mina älskade vänner har förlorat sin dotter. Det gör så ont i mig när jag tänker på deras sorg. Hon blev bara ett år. Jag önskar att jag kunde göra något men det går inte.


lördag 30 oktober 2010

hat

Jag fullständigt avskyr min telefon. Den vägrar starta. Först startade den men skärmen vägrade att reagera på mina tryckningar så jag gjorde vad varje vettig människa hade gjort: Jag tryckte hårdare sen bytte jag taktik och tryckte flera gånger snabbt. Inget hjälpte, då blev jag lite nostalgisk och tog ut batteriet och blåste på det.

Funkade det? Nej, men det gjorde mig lite varm i kroppen.


fredag 29 oktober 2010

...men jag har inte gått och lagt mig än...orkar inte gå in i sovrummet, måste borsta tänderna först. åååh alla dessa måsten.....

slut i rutan del femtioelva

Jag är helt genomtrött.

God natt


torsdag 28 oktober 2010

Vi har en lugn morgon på golvet. Sixten leker, jag dricker kaffe. Smulan var också med men sen drog Sixten henne i svansen. Då blev hon sur och sprang iväg. Hade jag dragit henne i svansen hade hon blivit förbannad men hon vet att hon inte får bli förbannad på Sixten så då springer hon iväg och surar istället.

onsdag 27 oktober 2010

förberedelser

Nu är det fullt upp. Det är bara en månad kvar av min föräldraledighet. Tusan vad tiden har gått fort. Om en vecka åker jag och lillen till skåne en vecka, samtidigt som Mr åker till Berlin med sitt jobb. Sen ska jag på 3 dagars utbildning med det nya jobbet och efter det är det bara få dagar kvar till dagarna hemma med Blixten är över.

Istället ska Mr vara den som sköter barn och hem. Jag vet att han kommer ha helt underbara dagar. Sixten sover hela natten 20-06.30 och äter nästan allt, hemlagad mat går ner utan problem så hemma har vi helt slutat med barnmatsburkar. Han kämpar på med att försöka lära sig krypa men är lika otålig som sin mor och blir förbannad hela tiden när det inte går. Kanske kommer han lära sig krypa nu den sista månaden innan jag börjar jobba. Sen är det Mr som får lära honom gå.


måndag 25 oktober 2010

Buzzador - Pampers active fit

Som jag skrivit tidigare är jag Buzzador och har fått prova Pampers active fit blöjor. Jag måste säga att de är sjukt bra. De är tunna som tusan och suger upp superbra alltså så som blöjor ska vara.

Fem solar!

Vill du bli en buzzdor:

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken:



fredag 22 oktober 2010

Tjock-tvn står i hörnan och skäms. Den blev nedputtad av en plattare variant. Dock är det inte vi som svikit vår hederliga gamla tv, utan det är syrrans tv som fått komma till användning och efterso hon snart flyttar igen vägrar jag att släpa ner tjockisen i förrådet för att snart släpa upp den igen.

onsdag 20 oktober 2010

Killarna är utslagna i soffan. Jag kryper upp i fåtöljen och käkar kexchoklad.

tisdag 19 oktober 2010

på tal om säkerhet

För att vara på den säkra sidan har jag köpt helkskydd till badkaret så Sixten inte ska halka när han ställer sig upp i badkaret.

Tur att jag stressade med det för det är ju verkligen högaktuellt. Han ska bara lära sig att ställa sig upp överhuvudtaget först och sluta bada i badbaljan som står bredvid badkaret....


barnsäkerhet

Jag och Mr samarbetar som ett kanonbra team i grenen Nojighet.

Jag nojar helt över yttre skador. Tänk om han ramlar, tänk om han slår sig, tänk om han får en bula, tänk om något ramlar på honom, tänk om bokhyllan lossnar från väggen och krossar honom? Tänk om det uppstår ett hål i marken och han trillar ner i underjorden????

Mr nojar över inre skador. Nös han? Är han sjuk? Varför hostade han? Tänk om han blir sjuk. Kan han äta det där? Blir han sjuk om han äter det? Är han allergisk?


Ska man kalla det att vi är ett par som balanserar varandra eller ska man säga att Sixten drog en nitlott och fick två wierdos som föräldrar.



söndag 17 oktober 2010

förresten!!

Jag glömde skriva. Vi tog passfoto igår. Jag skulle vara smart och skjuta fram hakan för att undvika dubbelhaka på bilden, det var ju smart uträknat. Istället ser det ut som om jag äcklas brutalt av något och han världens största hakparti. Well hello, den bilden ska jag bara ha i 10 år till. Skoj.

Snubben i båset frågade hur lång jag var och jag hade precis mätt mig 3 minuter tidigare och svarar 162 cm. Då tittar han kritiskt på mig, granskar mig med blicken och fnyser till att jag ska mäta mig utan skor. Jag förklarade då att jag räknat bort 1 cm för skorna eftersom sulan är så platt att jag praktiskttaget är barfota och säger att han gärna får skriva 161 cm om han vill dra av ytterligare en cm för skorna. Han skrattar till på ett väldigt överlägset sätt och säger att vi kan skriva 162 cm om jag vill det sen tog han fotot på mig.

Kanske är min min (haha skoj) inte en äcklad min utan en förvirrad sådan. Vaddå "vi kan skriva 162 cm om du vill". För min del får han gärna skriva 146 cm i passet så kan jag skämtsamt säga att jag ätit växt-soppa till alla frågande passkontrollanter. Eller skriva 186 cm så kan jag påstå att jag krymper med åren.

Min barnmorska mätte mig inte mindre än 3 ggr då även hon vägrade tro på att jag är 162 cm. Är hela jag en synvilla? Om man vilar blicken mitt på mig och slappnade av i ögonen samtidigt som man rör sig sakta bort från mig, ser jag då kortare ut än en meter och sextiotvå centimeter? Sen får man facit och säger: nä men ta mig tusan, hon var ju mycket längre än vad jag trodde. Jag hade gissat på precis över en meter.

VAD HÄNDE?

Sixten somnade helt utan protester! Han började se trött ut så jag tänkte "what the heck, jag ser om han vill somna". I vanliga fall vägrar han första nattningsförsöket och jag utgick från att kvällens nattning skulle bli som vanligt så jag bytte inte ens till pyjamas på honom. Mest för att han ändå skulle upp ur sängen igen efter massa skrik och vägran. Men icke, han snusade in sig i filten, tittade på mig med snälla ögon, blundade och somnade.

Jag stod chockad kvar och bara stirrade. Ett tag övervägde jag att väcka honom för att ta på nattblöja och pyjamas men slog mig själv hårt i huvudet som straff för min idiotiska tanke. För bövelen, man väcker inte det barn som somnat utan protester, det skulle endast vara okej om barnet somnat på en bädd av knivar...ja eller knappt då heller faktiskt.

Självklart blev min egen kvällsrutin helt rubbad av att inte springa runt och sucka över ett barn som vägrar somna så därför har jag inte kommit i sängs än.

Han måste vara jättetrött för Smulan Dryghundsson ställde sig och skällde bredvid hans säng men han vaknade inte.

Hon skällde för att jag hade stängt dörren till sovrummet. Man får inte stänga dörren till sovrummet när hon ligger där inne. Hon vill inte gå ut ur rummet men hon reser sig från sin korg, går fram till dörren och skäller på ett väldigt speciellt vis - det låter som hon ropar "hallå!?" lite försiktigt tills man öppnar dörren. Då kikar hon ut genom dörren och går och lägger sig i korgen igen men med öppen dörr.

Vi skojade lite med henne och ropade ut henne i vardagsrummet och stängde sovrumsdörren. Hon satte sig i fåtöljen, stirrade på oss och suckade i en evighet. Sen började hon krafsa och bädda runt i fåtöljen för att visa oss hur obekväm den var samtidigt som hon titttade bekymrat på oss. Vi småfnissade i soffan men eftersom hon inte uppskattade vårt skojeri släppte vi in henne i sovrummet igen. Med öppen dörr!


lördag 16 oktober 2010

trött på allvar


jag är så trött att jag inte kan komma till ro och somna. Balen igår var fantastiskt trevlig, tröttheten idag är fantastiskt hård.

Trots min trötthet lät jag mig inspireras av min systers tre-rätters meny i går och slog till på att laga en egen many idag. Trots mångas påstående att jag och min syster är så lika så avslöjar våra menyval en hel del om oss tycker jag. Nu minns jag inte i detalj vad syrran lagade (eftersom jag inte fick nöjet att delta i ätandet av rätterna).


Syrrans förrätt: Carpaccio på oxfile med parmesanost och kantareller
Min förrätt: En brödskiva med stekta kantareller och rödlök

Syrrans huvudrätt: Lax- och kräftpaella med ugnsgrillade vitlökmarinerade havskräftor
Min huvudkött: Köttfärsfyllda paprikahalvor med lite riven hushållsost.

Syrrans efterrätt: Romkokta päron med lättvispad grädde
Min efterrätt: Äpplepaj med valnötter

Syrran inhandlade sina råvaror i Hötorgshallen, färsk, fräscht och dyrt. Jag inhandlade min råvaror i ett trångt litet Ica på St:eriksplan, trångt, instängt men faktiskt också ganska dyrt.


Jag kände hela kvällen att något var fel med min outfit. Till sist kom jag på det, det var gympaskor och en dammvippa på huvudet som saknades.

Jag lägger mig utan att borsta ut håret, det blir mer spännande så för imorgon ska jag ta passfoto!

fredag 15 oktober 2010

skål

Kvällens första glas!

bra dag!

Idag är en riktigt bra dag, det hade varit en toppen dag om det inte var för att jag körde body pump igår och inte kan röra kroppen idag. Efter graviditet och återhämtning i några månader så är min kropp på den nivån att en nysning ger mig träningsvärk så smärtan min kropp känner nu gör att den är försatt i ett konstant chocktillstånd.

Ikväll ska vi på bal på Mattias jobb och jag har fått besked om att jag fått ett nytt jobb! Toppen och toppen!




torsdag 14 oktober 2010

Sixten gör kaffekokaren mot mina byxor. Jag vet inte riktigt om jag uppskattar det.

Eftersom sixten har lagt i backen så krockar han snart med dörren

onsdag 13 oktober 2010

Grabbarna är på waynes och fikar. Edwin har fullt upp med att flörta med tjejerna vid bordet bredvid!

flygarn

Blixten sträcker ut armarna och rullar på handlederna. Det gör han mer eller mindre hela tiden. Tror han att han kan flyga? Försöker han dansa? Tror han att armarna blir längre? Jag har frågat honom men får inget vettigt svar, han bara brummar som en bil så salivet flyger åt höger och vänster.

Sixten youtubar tecknade filmer, jag tror att han försöker kommentera klippen också.

tisdag 12 oktober 2010

Äntligen ett recept blixten tycker om - kyckling och banangryta!

söndag 10 oktober 2010

Kom hem till kära datorn och upptäckte att 41(!!) flikar var uppe. Helvete! Viruuus! Hann jag tänka innan jag påminde mig själv om att mamma och moster har haft fri tillgång till datorn i 4 h. Nu undrar jag vilket som är skadligast för datorn egentligen - virus eller 50+are?

tisdag 5 oktober 2010

genidrag

I helgen låstes min mobil helt plötsligt för utgående samtal. Räkningen var betald i tid och jag hade inte gjort mig ovän med tele2 så de hade en anledning att stänga av mig för att jävlas.

Skit tele2, hann jag utbrista ett antal gånger innan jag fick tummen loss och ringde till deras kundtjänst. Min strategi var ilska, för om jag låter riktigt förbannad och förklarar att jag ödslat viktig tid en söndag på att sitta i telefonkö för att de klantat sig med något så skulle nog telefonen komma igång snabbt igen.

Arg som ett bi väste jag fram: min telefon går inte att ringa från, är det något jävla fel på nätet.

Tele2: då ska vi se, vad är ditt telenr

Jag säger mitt tele nr och avslutar med: Det är så jävla tröttsamt att det alltid ska krångla med telefonen. (vilket är en sanning med modifikation, det är nämligen alltid krångel med telefonen men dock inte med nätet, så den kängan borde gått till sonyericson)

Tele2: mmm. och ditt namn?

Jag: Johanna, det har inte gått att ringa i två dagar och jag behöver faktiskt min telefon, det måste...(blir avbruten av Tele2-tjejen)

Tele2: Jo, det är så att du har satt in en saldospärr på telefonen på 200 kr och ditt saldo är 261 kr så därför går det inte att ringa

Samtidigt minns jag. JAg hittade en rolig funktion på mobilen där man kunde sätta ett saldotak. Praktiskt tänkte jag då. Idiotiskt tänker jag nu. Pinsam tystnad uppstår och jag överväger om jag ska slänga på luren snabbt som tusan, vilket är menlöst eftersom hon sitter med alla mina personuppgifter framför sig.

Jag: Jasså se där ja! Då får jag tacka för mig och tack för bra service!








måndag 4 oktober 2010

skarpt läge

Som ett litet plåster på såret för att jag missade utställningen med 3 år åkte vi till IKEA idag. Vi behöver en sån..vi behöver en sån... vi behöver en sån... Tjatade jag oavbrutet hela morgonen innan vi åkte men för döva öron som vanligt.

Framme på IKEA börjar jag plocka på mig alla småsaker vi (läs:jag) bestämt att vi behöver. Temat var barnsäkra lägenheten och diverse petskydd, skåplås och halkskydd stoppades i IKEA-påsen.

När vi gled vidare i gångarna passerade vi avdelningen med byråer. "Vi borde köpa en sån till köket och en sån till hallen" sa jag bestämt och var helt förberedd på att Mr skulle svara "nej. det borde vi inte. Ska vi gå och äta?". Istället svarade han "vill du ha den? ta den då".

Jag - "jahaaa...eller....hmm...ehhhh....ska vi ha den då?"
Mr - "ta den"
Jag - "meeen, jaha, alltså köpa den menar du?"
Mr - "ja, köp den, vi tar den"
Jag - "Ska vi ha den då"
Mr- "ta den du vill ha"
Jag - "mmhmm...meen egentligen behöver vi ju en garderob till lilla rummet"
Mr - "då köper vi en garderob också, vilken ska vi köpa"
Jag blir nervös och förstår inte vad som händer. Varför går han med på allt, varför tjatar han inte om att vi ska gå till restaurangen och suckar att vi inte behöver fler möbler.
Mr - "ta nu det vi ska ha så köper vi det nu"
Jag - "sluta, kan du SLUTA, varför ska vi köpa det nu??? Jag vill inte köpa något."
Mr - "JAHA; SKA DU INTE HA NÅGOT NU, VAD GÖR VI HÄR DÅ??"
Jag- "Men slutaaa, jag visste inte att det var skarpt läge idag. Kan vi inte bara gå till restaurangen och äta?"


söndag 3 oktober 2010

tyyyypiskt

Jag lyckades äntligen dra med Mr på något JAG vill göra. Alltså skulle vi gå på en inredningsutställning som jag läst om i en inredningstidning jag hittade i syrrans väska. Lycklig som ett barn skuttade vi (läs:jag) runt och letade efter engelbrektsplan 1. När vi kom dit var utställningen väldigt dåligt skyltad (läs:ingen skyltning alls) och dörrarna var låsta. I samma lokaler fanns en inredningsbutik med folk i men med låsta dörrar, alltså kunde vi inte komma in och fråga någon om utställningen vi ville gå på. Ledsna fick vi åka hem igen. Jag började genast googla för att hitta öppettider så vi kunde åka dit igen men utan något resultat och deras hemsida var nerlagd. Precis när jag tänkte ge upp slog en tanke mig och jag hämtade tidningen jag läst om utställningen i och mycket riktigt den var daterad 2007.

Nu är jag väldigt tacksam att den där fashionabla inredningsbutiken hade låste dörrar så jag inte hann fråga om utsällningens öppettider.

Så för att svara på min fråga i det tidigare inlägget så har Casa cors alltså öppet: 2007.


I tidningen klippte jag ut en liten kupong med 50 kr rabatt på inträdet, jag sparar den i fall att jag har vägarna förbi 2007.


2007!!

RGE 599

RGE 599 din jäkla gubbstrutt var en halv meter i från vår barnvagn idag på ett övergångställe som vi var halvvägs ut på. Du såg oss, du såg otrevlig ut, du tittade nonchalant, vi backade och lämnade företräde åt dig och din volvo eftersom du inte gav oss något val.

Så där ja, hädanefter tänker jag hänga ut alla idiotbilister som går mig på nerverna.

Just det, RGE 599, jag tog en bild på din bil sen....

nu ska jag lista ut när Casa Cor har öppet egentligen...


Barnakuten

I torsdagskväll började Blixten bli snorig och sov dåligt på natten, under hela fredagen vägrade han sova förutom när vi var ute med vagnen och på kvällen var det svårt för honom att komma till ro. Under kvällen blev hans andning tyngre och tyngre.. Han somnade i vagnen i vardagsrummet och jag satt i soffan till 01.00 och höll koll på honom eftersom andningen lät så ansträngd. Sen la jag Blixten i vår säng och vi somnade båda två. Vid 02.30 vaknade Mr av Blixtens väsande andning och vi ringde mamma som genast misstänkte krupp och tyckte att vi skulle åka in till akuten för att han skulle få inhalator.

På barnakuten fanns världens bästa personal och Blixten skrattade hela tiden när vi var där. Hans syresättning i blodet var 98-99% så det var inget akutläge eller någon fara alls, bara att det var tungt för honom att andas. Han fick inhalera adrenalin två omgångar och fick en kortisonlösning att dricka. Sen somnade han gott, trots att personalen varnade oss för att adrenalinet skulle göra honom jättepigg. Vid 05.30 var vi hemma igen och kunde somna gott hela familjen i sängen.



fredag 1 oktober 2010

geni

Genidrag, med ett snöre fast i vagnen kan jag ligga i soffan och gunga vagnen.

Så där ja

Efter 30min kämpande gick det bra att somna i vagnen också. Och ja, det är en tjock-tv ni ser på bilden. Vi byter inte ut den förrän Sixten är gammal nog att ta hem vänner och skäms så mycket att han bönar och ber om att vi ska byta ut den och då ska jag svara "på min tid när jag växte upp hade vi inte ens....."

Nöjd?

Två flugor i en smäll. Vi är ute på gärdet. Sjuklingens sovvägran tog slut i vagnen och smulan får springa ute och leka koppelfri. Jag är trött, hungrig och har skoskav men är barnet och hunden nöjda så är jag nöjd!

Har varit iväg på intervju och kom nyss hem till en sjukling i pyjamas som vägrar sova och snorar ner allt. Världens sötaste.