Vi skäller ut ungen på tok för sällan. När jag säger ett strängt Neeej! (Som låter väldigt likt mina fyy till smulan) så skrattar Blixten hysteriskt mycket och fortsätter bita i sladdar/käka hundmat/dra smulan i örat/slå på datorn/suga i sig smutsen på min mobil/käka upp skräp på golvet eller något annat av alla de saker vi försöker få honom att sluta med. Att jag låter sträng gör bara det hela ännu roligare. Roligast just nu är att försöka dra loss näsor, munnar och ögon. Han har inte lyckats än men det är nära. Mr har hunnit få näsblod och röd ögonvita.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar