Nu har jag köpt två st biljetter till RAW-comedy Johan Rehborg lördag 22.30 på Göta Lejon. Jag har alltid problem med biljetter. Har jag köpt en tågbiljett så lägger jag den alltid i "fel" jackficka eller väskfack så när konduktören kommer är jag den som sitter och febrilt slår med händerna över hela kroppen och väskan för att känna var jag lagt den lilla tunna papperslappen. Samtidigt som konduktören stampar otåligt och alla andra resenärer sträcker upp sina biljetter i luften som ett gäng ivriga barn i första klass som stoltserar med sin förmåga att hitta biljetten på nolltid.
Det är ännu farligare att ge biljetten till Mattias och säga "här, nu ansvarar du för denna". Om man sen blundar och räknar till tre så har ingen av oss någon aning om var biljetten har hamnat.
Senast jag skulle åka från stockholm så beställde jag en mobilbiljett, bra tänkte jag den gör jag inte av med och batteri finns det på telefonen. Men istället för en mobilbiljett fick jag ett sms med information om att det var tekniskt fel och att jag fickh ätma ut biljetten i en automat istället. Efter en timmes inre stress och panikstirrande i luften och ett noga uträknande av minuterna jag hade på mig på morgonen att ta mig från tunnelbanan till rätt tåg så kom jag fram till att jag under mina 30 min på stationen troligtvis skulle hinna ägna max 5 min till att hämta ut biljetten. För den här gången lyckades jag inte att övertala Mattias att åka med mig till centralen och vinka av mig vid tåget 06.00 på morgonen. För tydligen ska man vara vuxen och självständig nog andra gången man åker tunnelbana och tåg så man klarar sig själv. Ja, inte helt själv, självklart övertalade jag honom att följa med mig de hundra meterna det är till Gärdets t-central och vinka av mig där. Men sen var jag på egen hand. biljetterna hämtade jag ut och la dom sen på ett bombsäkertställe som jag glömt bort när konduktören kom.
Så nu sitter jag alltså här på kontoret med två st utskrivna biljetter som med stor sannolikhet kommer att mystiskt försvinna eller glömmas kvar på kontoret. Spännande.
Nu i dagarna när alla förlovar sig och skaffar barn så funderade jag på vad jag o Mattias ska hitta på för att bekräfta vår vackra kärlek för världen. När jag pratar om allas graviditeter och förlovningar ltåer det ungefär så här:
J: titta älskling nu ska xx och nn skaffa barn!
M: mhm
J: åh vad skoj en liten beeeebis.
M: mm..
J: Åh, titta xx och nn har förlovat sig!
M: Mm..
J: gud vad skoj, tror du att dom kommer gifta sig inom ett år?
M: mm..
J: Ja fast det är inte säkert, det är ju inte så nu längre det var mer förr.
M: mhm..
J: Fast jag tycker det är ganska kul om man gifter sig inom ett år.
M: mm..
J: Ska vi gifta oss inom ett år?
M: mhm..
J: Men du kan inte svara mhm, det var inget påstående det var en fråga!
M: mhm
J: visste du att xx och nn och xx och nn också ska ha barn?
M: mm
J: Ska vi skaffa barn?
M: mm..
J: Nej men det hinner vi verkligen inte, vi måste ju bo i samma stad först.
M: mhm..
(ungefär här tar Mattias upp trumpeten och börjar spela rakt i ansiktet på mig)
J: Vad ska vi göra då, om vi förlovar oss måste vi gifta oss inom ett år, och skaffa barn har vi inte tid till.
M spelar fortfarande mig i ansiktet och stirrar på mig med en frånavarande blick.
J: Ska vi tömma ut våra kroppar på blod och byta med varandra.
M tittar ointresserat, lägger ner trumpeten och svarar: mm, det blir bra. Ska vi göra middag nu?
Jag är glad att jag inte är fotbollsfru, det måste göra mycket mer ont att få fotbollar i huvudet än toner från en trumpet.
Alla har en, men mest jag- partner som inte alltid lyssnar med hela örat.
onsdag 25 februari 2009
söndag 22 februari 2009
har ni ingen humor
varför klagar folk på Petra Mede? Hon är ju alldeles fantastiskt bra och utan henne hade melodifestivalen bara varit tragiskt.
Klart man får skämta om kungen.
Nu ska jag återgå till att uppdatera mig på pirate bay-rättegången och äta sushi. Tydligen är upphovsrättslagen inget man skämtar om eller delar med sig av...
alla har ett, även du -skämt om kungen
Klart man får skämta om kungen.
Nu ska jag återgå till att uppdatera mig på pirate bay-rättegången och äta sushi. Tydligen är upphovsrättslagen inget man skämtar om eller delar med sig av...
alla har ett, även du -skämt om kungen
måndag 16 februari 2009
vissa uppskattar det andra inte - bröst i ansiktet!
Ett, två, tre och nu fyra. Så många bebisar ska det födas bland min vänner under våren och sommaren. Efter alla glädjebesked om tillökningar så börjar jag misstänka att alla är gravida. I mina ögon har alla putande mage och ett graviditetslyster omkring sig. Jag har blivit lite besatt. Till och med männen jag stöter på tycker jag ser en aning gravida ut. Min graviditetshysteri gör att jag maniskt måste se alla avsnitt av Familjen annorlunda och under varje avsnitt fråga Mattias om vi också ska ha tio barn.
Jag har precis ägnat en timme åt att läsa bebisbloggar och reportage och nu när jag känner efter börjar jag faktiskt känna mig lite gravid. För min del ska bebisskapandet vänta lite till men som ansvarsfull vän måste jag ju läsa in mig på allt om bebisar och graviditet så jag kan hänga med i alla bebis-bajs-samtal och låtsas-värkar-när-man-ammar-problem (jepps jag har läst på ordentligt).
Ganska ofta uppfattar jag det som att familjelivet och bebisar glamouriseras och framställs som helt problemfritt. Självklart kommer mina vänner få sitt livs bästa ögonblick tillsammans med sina bebisar men det finns ju en baksida. Framför allt finns det en baksida på bebisen och där kommer det mycket bajs. Haha, vad mogen jag känner mig nu. Jag ska inte skratta elakt åt bebisbajs. Varje dag tvingas jag att flera gånger om dagen att plocka upp Smulans bajs i en skrämmande tunn plastpåse, så jag är inte rätt person att skämta om andras bajsvardag.
En tanke:
Varför är det så förbjudet att säga negativa saker om bebisar? Inte för att jag har någon elak åsikt om barn eller ingen jag skulle våga uttrycka i alla fall.
Så fort någon uttalar sig om barn och barnuppfostran så blir det genast en hysteri kring det. Någon bloggerska, tror det var Katrin K..ngnting...ymzki eller vad hon heter, fd- Schulman, skrev något inlägg om att man inte skulle amma sina barn för länge. Hon blev genast attackerad av flera småbarnsföräldrar som tyckte att hon inte hade rätt att uttala sig för att hon inte själv hade något barn. Visserligen är Katrin inte den snabbaste hästen på banan och bara gud vet om hon någonsin kommit eller kommer att komma i mål, men rätt till en åsikt har hon.
När jag jobbade på restaurang, eller ha, restaurang och restaurang, McD heter det. I vilket fall, när jag jobbade där skulle jag gå ut med en hamburgare till en kvinna. När jag gick med brickan på väg mot kvinnan så lyfter hon plötsligt upp tröjan och lagom tills jag är framme vid bordet slänger hon fram sin tutte och tittar upp på mig och sträcker ut handen för att ta emot brickan med bröstet hängandes fritt rakt framför mig. Chockad stirrade jag på hennes bröst och när jag gick tillbaka mot kassan blev jag medveten om att mitt ansikte hade förvridits en aning i en chockartad grimas. När jag kom fram till kassan vände jag mig om och såg att hon satt mitt i matsalen och ammade. Att amma sitt barn är troligtvis det mest fantastiska och vackra en kvinna kan vara med om. (Ja, om man inte tänker på alla historier om hur ont det gör och att det blöder från bröstvårtan samtidigt som värkar sätter igång i magen som min mamma berättat om). Men som sagt, det är en upplevelse utöver det vanliga och inget fult i sig. MEN i vilket fall som så kan jag inte hjälpa att jag blir stött av att en främmande kvinna slänger fram sitt bröst i ansiktet på mig. Jag hade faktiskt blivit lite stött om någon jag känner hade kastat sin tutte i ansiktet på mig med men där hade jag kunnat skratta åt det i efterhand.
Att amma är något av det naturligaste som finns, det håller jag med om. Men är naturliga saker naturliga överallt? Inte bajsar man på bussen när nöden tränger sig på. Men bajsa måste ju vara ännu naturligare än att amma för det gör alla. Vissa går till det extrema och tycker att mammor ska amma sina barn inne på toaletter istället för i offentligheten, men herregud, inte hade någon annan tagit med sig sin mat in på en bajamajaluktande offentlig toalett så inte ska det lilla barnet behöva äta där inne heller. Och inte ska man som kvinna springa undan i ett gömt och glömt hörn och amma sitt barn i smyg. Nej, jag tycker att ammning ska förbli något naturligt och fint. Däremot har jag sett mammor om har en fint litet skynke, som en tunn scarfs, över bröstet och det tycker jag ser naturligt, fint och personligt ut. Ammning ska vara en intim upplevesle mellan en mamma och hennes barn, inte mellan en mamma, hennes barn och en chockad Mcd-medarbetare.
Jag är helt 100% säker på att den ammande mamman hade blivit lika chockad om hon kommit fram till kassan för att beställa och mötts av mitt nakna bröst i hennes ansikte. Då hade ingen uppfattat det som naturligt och vackert. Nä jag hade garanterat fått sparken så kvittar det hur mycket jag argumenterat om att mitt bröst är naturligt.
Nu blir jag lite orolig att någon ammande mamma eller mina älskade vänner som snart ska få barn blir stötta av det här och tror att jag är en bebis och amningshatare. Men jag kan inte hjälpa att fundera vidare på det här. När man blir mamma kommer det då automatiskt att man känner sig bekväm med att visa sina bröst för främlingar? Eller kändes det naturligt att hänga ut tuttarna på restaurangen innan barnet kom också? Jag blev chockad när jag såg en bild på min mamma som ammar min storasyster back in the 80's vid middagbordet med pappas släkt runt bordet och tutten hänger fritt. Inte satt hon väl och visade brösten för släkten innan min syster föddes? Och jag kan inte låta bli och undra vad alla karlar tycker om det här. Tänk att ens svägerska helt plötsligt flashar tutte utan att skämmas en sekund. Tar man det helt lungt eller har bilden av etsat sig fast på näthinnan under många veckor framöver. För bröst är ju bröst för en karl oavsett om de har ammat ett barn eller inte. Är det så att den dagen jag själv får barn så förvinner min mentala spärr att jag inte ska visa brösten för främlingar? Kommer jag och mina bröst gå in i en helt ny värld där de grundläggande instinkterna är så naturliga att det inte längre finns några gränser alls? Kommer jag att under en middag med Mattias familj sitta med naken överkropp med en sugproppsbebis fasthängande och känna mig som naturligast i världen? Kommer jag känna mig så naturlig att jag fullständigt ignorerar de förvridna grimaserna som Mcd.medarbetaren ger mig när jag trycker upp mitt sprängfyllda ömma bröst i huvudet på personen och tar emot min hamburgare? Frågorna är många, en dag vet jag.
alla har det, större eller mindre, kvinnliga eller manliga, även du- Boobies!
Jag har precis ägnat en timme åt att läsa bebisbloggar och reportage och nu när jag känner efter börjar jag faktiskt känna mig lite gravid. För min del ska bebisskapandet vänta lite till men som ansvarsfull vän måste jag ju läsa in mig på allt om bebisar och graviditet så jag kan hänga med i alla bebis-bajs-samtal och låtsas-värkar-när-man-ammar-problem (jepps jag har läst på ordentligt).
Ganska ofta uppfattar jag det som att familjelivet och bebisar glamouriseras och framställs som helt problemfritt. Självklart kommer mina vänner få sitt livs bästa ögonblick tillsammans med sina bebisar men det finns ju en baksida. Framför allt finns det en baksida på bebisen och där kommer det mycket bajs. Haha, vad mogen jag känner mig nu. Jag ska inte skratta elakt åt bebisbajs. Varje dag tvingas jag att flera gånger om dagen att plocka upp Smulans bajs i en skrämmande tunn plastpåse, så jag är inte rätt person att skämta om andras bajsvardag.
En tanke:
Varför är det så förbjudet att säga negativa saker om bebisar? Inte för att jag har någon elak åsikt om barn eller ingen jag skulle våga uttrycka i alla fall.
Så fort någon uttalar sig om barn och barnuppfostran så blir det genast en hysteri kring det. Någon bloggerska, tror det var Katrin K..ngnting...ymzki eller vad hon heter, fd- Schulman, skrev något inlägg om att man inte skulle amma sina barn för länge. Hon blev genast attackerad av flera småbarnsföräldrar som tyckte att hon inte hade rätt att uttala sig för att hon inte själv hade något barn. Visserligen är Katrin inte den snabbaste hästen på banan och bara gud vet om hon någonsin kommit eller kommer att komma i mål, men rätt till en åsikt har hon.
När jag jobbade på restaurang, eller ha, restaurang och restaurang, McD heter det. I vilket fall, när jag jobbade där skulle jag gå ut med en hamburgare till en kvinna. När jag gick med brickan på väg mot kvinnan så lyfter hon plötsligt upp tröjan och lagom tills jag är framme vid bordet slänger hon fram sin tutte och tittar upp på mig och sträcker ut handen för att ta emot brickan med bröstet hängandes fritt rakt framför mig. Chockad stirrade jag på hennes bröst och när jag gick tillbaka mot kassan blev jag medveten om att mitt ansikte hade förvridits en aning i en chockartad grimas. När jag kom fram till kassan vände jag mig om och såg att hon satt mitt i matsalen och ammade. Att amma sitt barn är troligtvis det mest fantastiska och vackra en kvinna kan vara med om. (Ja, om man inte tänker på alla historier om hur ont det gör och att det blöder från bröstvårtan samtidigt som värkar sätter igång i magen som min mamma berättat om). Men som sagt, det är en upplevelse utöver det vanliga och inget fult i sig. MEN i vilket fall som så kan jag inte hjälpa att jag blir stött av att en främmande kvinna slänger fram sitt bröst i ansiktet på mig. Jag hade faktiskt blivit lite stött om någon jag känner hade kastat sin tutte i ansiktet på mig med men där hade jag kunnat skratta åt det i efterhand.
Att amma är något av det naturligaste som finns, det håller jag med om. Men är naturliga saker naturliga överallt? Inte bajsar man på bussen när nöden tränger sig på. Men bajsa måste ju vara ännu naturligare än att amma för det gör alla. Vissa går till det extrema och tycker att mammor ska amma sina barn inne på toaletter istället för i offentligheten, men herregud, inte hade någon annan tagit med sig sin mat in på en bajamajaluktande offentlig toalett så inte ska det lilla barnet behöva äta där inne heller. Och inte ska man som kvinna springa undan i ett gömt och glömt hörn och amma sitt barn i smyg. Nej, jag tycker att ammning ska förbli något naturligt och fint. Däremot har jag sett mammor om har en fint litet skynke, som en tunn scarfs, över bröstet och det tycker jag ser naturligt, fint och personligt ut. Ammning ska vara en intim upplevesle mellan en mamma och hennes barn, inte mellan en mamma, hennes barn och en chockad Mcd-medarbetare.
Jag är helt 100% säker på att den ammande mamman hade blivit lika chockad om hon kommit fram till kassan för att beställa och mötts av mitt nakna bröst i hennes ansikte. Då hade ingen uppfattat det som naturligt och vackert. Nä jag hade garanterat fått sparken så kvittar det hur mycket jag argumenterat om att mitt bröst är naturligt.
Nu blir jag lite orolig att någon ammande mamma eller mina älskade vänner som snart ska få barn blir stötta av det här och tror att jag är en bebis och amningshatare. Men jag kan inte hjälpa att fundera vidare på det här. När man blir mamma kommer det då automatiskt att man känner sig bekväm med att visa sina bröst för främlingar? Eller kändes det naturligt att hänga ut tuttarna på restaurangen innan barnet kom också? Jag blev chockad när jag såg en bild på min mamma som ammar min storasyster back in the 80's vid middagbordet med pappas släkt runt bordet och tutten hänger fritt. Inte satt hon väl och visade brösten för släkten innan min syster föddes? Och jag kan inte låta bli och undra vad alla karlar tycker om det här. Tänk att ens svägerska helt plötsligt flashar tutte utan att skämmas en sekund. Tar man det helt lungt eller har bilden av etsat sig fast på näthinnan under många veckor framöver. För bröst är ju bröst för en karl oavsett om de har ammat ett barn eller inte. Är det så att den dagen jag själv får barn så förvinner min mentala spärr att jag inte ska visa brösten för främlingar? Kommer jag och mina bröst gå in i en helt ny värld där de grundläggande instinkterna är så naturliga att det inte längre finns några gränser alls? Kommer jag att under en middag med Mattias familj sitta med naken överkropp med en sugproppsbebis fasthängande och känna mig som naturligast i världen? Kommer jag känna mig så naturlig att jag fullständigt ignorerar de förvridna grimaserna som Mcd.medarbetaren ger mig när jag trycker upp mitt sprängfyllda ömma bröst i huvudet på personen och tar emot min hamburgare? Frågorna är många, en dag vet jag.
alla har det, större eller mindre, kvinnliga eller manliga, även du- Boobies!
söndag 1 februari 2009
titta vem som cyklar nu...
Imorgon börjar den första dagen på mitt nya jobb. Jag har gått från student på universitetet till anställd på universitetet. Det känns riktigt bra.
Och som ersättare och studentkårens nya kanslist ser vi den eminenta Emilie som genomgick en hård intervju (jag var inte där och vittnade den men blod, svett och tårar utgår jag från att det var).
Idag har vi gått en långpromenad runt Naturens hus. Men vi har även lyckats ta mått och beställa en frack åt Mattias så vi kan glida runt i våra stylish outfits på akademiska årshögtiden.
Nu ska jag sova för klockan ringer 04.30, man kan lätt säga att veckorna börjar hårt sen Mattias börjat jobba i sthlm och ska ha skjuts till tåget varje måndagmorgon som går 05.21. Jag kommer inte lyckas somna om när jag kommer hem för a. Jag har en dryg hund som tycker det är helt ok att gå upp och inte somna om b. Grannens väckarklocka ringer lagom tills jag kommer hem o ska somna om. Grannen gillar sin snooze-funktion och vi har (skrämmande) lyhört här. Vid mer än ett tillfälle har jag övervägt att skrika "man vakna för helvete då".
Så imorgon håller jag mig vaken tar ett långt bad och promenad med Smul och sen går på APT-möte (lagom tills jag slutat på den arbetsplatsen) och ska entrar jag mitt nya jobb.
wish me luck.
Alla har en, även du - första dag på resten av sitt liv.
Och som ersättare och studentkårens nya kanslist ser vi den eminenta Emilie som genomgick en hård intervju (jag var inte där och vittnade den men blod, svett och tårar utgår jag från att det var).
Idag har vi gått en långpromenad runt Naturens hus. Men vi har även lyckats ta mått och beställa en frack åt Mattias så vi kan glida runt i våra stylish outfits på akademiska årshögtiden.
Nu ska jag sova för klockan ringer 04.30, man kan lätt säga att veckorna börjar hårt sen Mattias börjat jobba i sthlm och ska ha skjuts till tåget varje måndagmorgon som går 05.21. Jag kommer inte lyckas somna om när jag kommer hem för a. Jag har en dryg hund som tycker det är helt ok att gå upp och inte somna om b. Grannens väckarklocka ringer lagom tills jag kommer hem o ska somna om. Grannen gillar sin snooze-funktion och vi har (skrämmande) lyhört här. Vid mer än ett tillfälle har jag övervägt att skrika "man vakna för helvete då".
Så imorgon håller jag mig vaken tar ett långt bad och promenad med Smul och sen går på APT-möte (lagom tills jag slutat på den arbetsplatsen) och ska entrar jag mitt nya jobb.
wish me luck.
Alla har en, även du - första dag på resten av sitt liv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)