vissa uppskattar det andra inte - bröst i ansiktet!

Ett, två, tre och nu fyra. Så många bebisar ska det födas bland min vänner under våren och sommaren. Efter alla glädjebesked om tillökningar så börjar jag misstänka att alla är gravida. I mina ögon har alla putande mage och ett graviditetslyster omkring sig. Jag har blivit lite besatt. Till och med männen jag stöter på tycker jag ser en aning gravida ut. Min graviditetshysteri gör att jag maniskt måste se alla avsnitt av Familjen annorlunda och under varje avsnitt fråga Mattias om vi också ska ha tio barn.

Jag har precis ägnat en timme åt att läsa bebisbloggar och reportage och nu när jag känner efter börjar jag faktiskt känna mig lite gravid. För min del ska bebisskapandet vänta lite till men som ansvarsfull vän måste jag ju läsa in mig på allt om bebisar och graviditet så jag kan hänga med i alla bebis-bajs-samtal och låtsas-värkar-när-man-ammar-problem (jepps jag har läst på ordentligt).

Ganska ofta uppfattar jag det som att familjelivet och bebisar glamouriseras och framställs som helt problemfritt. Självklart kommer mina vänner få sitt livs bästa ögonblick tillsammans med sina bebisar men det finns ju en baksida. Framför allt finns det en baksida på bebisen och där kommer det mycket bajs. Haha, vad mogen jag känner mig nu. Jag ska inte skratta elakt åt bebisbajs. Varje dag tvingas jag att flera gånger om dagen att plocka upp Smulans bajs i en skrämmande tunn plastpåse, så jag är inte rätt person att skämta om andras bajsvardag.


En tanke:
Varför är det så förbjudet att säga negativa saker om bebisar? Inte för att jag har någon elak åsikt om barn eller ingen jag skulle våga uttrycka i alla fall.

Så fort någon uttalar sig om barn och barnuppfostran så blir det genast en hysteri kring det. Någon bloggerska, tror det var Katrin K..ngnting...ymzki eller vad hon heter, fd- Schulman, skrev något inlägg om att man inte skulle amma sina barn för länge. Hon blev genast attackerad av flera småbarnsföräldrar som tyckte att hon inte hade rätt att uttala sig för att hon inte själv hade något barn. Visserligen är Katrin inte den snabbaste hästen på banan och bara gud vet om hon någonsin kommit eller kommer att komma i mål, men rätt till en åsikt har hon.

När jag jobbade på restaurang, eller ha, restaurang och restaurang, McD heter det. I vilket fall, när jag jobbade där skulle jag gå ut med en hamburgare till en kvinna. När jag gick med brickan på väg mot kvinnan så lyfter hon plötsligt upp tröjan och lagom tills jag är framme vid bordet slänger hon fram sin tutte och tittar upp på mig och sträcker ut handen för att ta emot brickan med bröstet hängandes fritt rakt framför mig. Chockad stirrade jag på hennes bröst och när jag gick tillbaka mot kassan blev jag medveten om att mitt ansikte hade förvridits en aning i en chockartad grimas. När jag kom fram till kassan vände jag mig om och såg att hon satt mitt i matsalen och ammade. Att amma sitt barn är troligtvis det mest fantastiska och vackra en kvinna kan vara med om. (Ja, om man inte tänker på alla historier om hur ont det gör och att det blöder från bröstvårtan samtidigt som värkar sätter igång i magen som min mamma berättat om). Men som sagt, det är en upplevelse utöver det vanliga och inget fult i sig. MEN i vilket fall som så kan jag inte hjälpa att jag blir stött av att en främmande kvinna slänger fram sitt bröst i ansiktet på mig. Jag hade faktiskt blivit lite stött om någon jag känner hade kastat sin tutte i ansiktet på mig med men där hade jag kunnat skratta åt det i efterhand.

Att amma är något av det naturligaste som finns, det håller jag med om. Men är naturliga saker naturliga överallt? Inte bajsar man på bussen när nöden tränger sig på. Men bajsa måste ju vara ännu naturligare än att amma för det gör alla. Vissa går till det extrema och tycker att mammor ska amma sina barn inne på toaletter istället för i offentligheten, men herregud, inte hade någon annan tagit med sig sin mat in på en bajamajaluktande offentlig toalett så inte ska det lilla barnet behöva äta där inne heller. Och inte ska man som kvinna springa undan i ett gömt och glömt hörn och amma sitt barn i smyg. Nej, jag tycker att ammning ska förbli något naturligt och fint. Däremot har jag sett mammor om har en fint litet skynke, som en tunn scarfs, över bröstet och det tycker jag ser naturligt, fint och personligt ut. Ammning ska vara en intim upplevesle mellan en mamma och hennes barn, inte mellan en mamma, hennes barn och en chockad Mcd-medarbetare.

Jag är helt 100% säker på att den ammande mamman hade blivit lika chockad om hon kommit fram till kassan för att beställa och mötts av mitt nakna bröst i hennes ansikte. Då hade ingen uppfattat det som naturligt och vackert. Nä jag hade garanterat fått sparken så kvittar det hur mycket jag argumenterat om att mitt bröst är naturligt.

Nu blir jag lite orolig att någon ammande mamma eller mina älskade vänner som snart ska få barn blir stötta av det här och tror att jag är en bebis och amningshatare. Men jag kan inte hjälpa att fundera vidare på det här. När man blir mamma kommer det då automatiskt att man känner sig bekväm med att visa sina bröst för främlingar? Eller kändes det naturligt att hänga ut tuttarna på restaurangen innan barnet kom också? Jag blev chockad när jag såg en bild på min mamma som ammar min storasyster back in the 80's vid middagbordet med pappas släkt runt bordet och tutten hänger fritt. Inte satt hon väl och visade brösten för släkten innan min syster föddes? Och jag kan inte låta bli och undra vad alla karlar tycker om det här. Tänk att ens svägerska helt plötsligt flashar tutte utan att skämmas en sekund. Tar man det helt lungt eller har bilden av etsat sig fast på näthinnan under många veckor framöver. För bröst är ju bröst för en karl oavsett om de har ammat ett barn eller inte. Är det så att den dagen jag själv får barn så förvinner min mentala spärr att jag inte ska visa brösten för främlingar? Kommer jag och mina bröst gå in i en helt ny värld där de grundläggande instinkterna är så naturliga att det inte längre finns några gränser alls? Kommer jag att under en middag med Mattias familj sitta med naken överkropp med en sugproppsbebis fasthängande och känna mig som naturligast i världen? Kommer jag känna mig så naturlig att jag fullständigt ignorerar de förvridna grimaserna som Mcd.medarbetaren ger mig när jag trycker upp mitt sprängfyllda ömma bröst i huvudet på personen och tar emot min hamburgare? Frågorna är många, en dag vet jag.

alla har det, större eller mindre, kvinnliga eller manliga, även du- Boobies!