På fullaste allvar har jag suttit i 1,5 h i soffan stirrandes mot uteplatsen helt övertygad om att rånaren kommer vilja söka skydd i just vår lägenhet, eller jag stirrar inte på uteplatsen för persiennerna är självklart nerdragna men jag stirrar med min inbillade laserblick. Alldeles efter jag fick reda på att något var på gång kom jag på att ytterdörren inte var låst. I något som liknade ett ryckigt krampanfall tog jag mig bort till ytterdörren och låste. I ca 30 minuter har jag behövt uppsöka toaletten med det är en omöjlighet. Toaletten syns från köksfönstret och gardinerna är inte fördragna där. Mattias älskar du mig trots att jag kanske måste kissa i soffan?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar