Shopping makes me feel good

Mattias står just nu med tusen träbitar omkring sig som tillsammans ska blida ett nattduksbord från IKEA. Det är upp till bevis som gäller, ska han lyckas bygga ihop den utan några svordomar?

Jag fick äntligen lite tid över till att bege mig ut i affärerna och shoppa loss lite. Först med Emilie i förra veckan och sen med Mattias igår och idag. Överdrivet mycket kläder samt skor, vardagsrumsmatta, nattduksbord och hundkoppel har vi fått med oss hem.

Men något jag inte har fått är ett svar från Ullmo angående fisken bland räkorna. Har hört flera som har fått ett förlåt-oss-brev när de klagat men tydligen var jag inte tillräckligt arg när jag klagade. Jag körde på den trevliga men missnöjda stilen. Tydligen ska man vara hotfull och beskriva hur världen gick under för att de ska be om ursäkt.

Nu börjar karlen se förvirrad ut bland träbitarna, dags för kvinnan to step in and take over om det ska bli något nattduksbord den här kvällen.

Förövrigt är jag snart anställd och mina studentdagar är över, kanske för gott.

Alla har en, även du - IKEA-pryl som var förvirrande svår att bygga ihop.

tomorroow tomooorow you're only a day awaaaay

imorgon börjar det igen. Planerad kommunikation 2 is the shit för den här terminen. Kriskommunikation, webb, kampanj och praktiks en bär det av till stockholm till min älskling.

Jag tillhör en, tydligen ganska liten, skara folk som faktiskt aldrig drömt om att bo i stockholm eller haft någon god tanke om det. Göteborg däremot gillar jag skarpt.

Så Mattias får flytta före, kolla läget. Bo in sig i en lägenhet, hitta till närmaste affär och tunnelbana. Sen kommer jag, som bambi på hal is och får åka provrundor i tunnelbanan, sätta kryss på kartan för att hitta hem. Öva bort de skorrande rrrr:en och spotta ut gröten och lägga på en dryg stockholms-attityd.

Jag ska skippa mina fördomar jag har om stockholm och dess invånare. Jag ska börja med att hata det, sen växer kärleken sakta fram. Stockholm here I come and I'm gonna love you, later.

Förresten tror jag att jag inte bara börjar bli gammal, jag är seg också. Tydligen har hela världen upptäckt spotify och sysslat med det i flera månader utan att jag har haft en aning. Igår fick jag en ordentligt genomgång av Emilie. Jag har ingen Ipod, jag har inget spotify, jag har nästan inget musikintresse. De 25 låtarna på min dator är inte där på grund av mig . För att bli accepterad in i 2009 så måste jag skärpa mig på musikfronten och vara sådär hipp.


Alla har en, utom jag -god kännedom om spotify

hahaha

Tänkte roa mig med att läsa Gynnings blogg innan jag somnar. På bloggen fann jag inget roligt. Mest tragiskt. Men sen fann jag ett litet guldkorn. För att skriva en kommentar på Gynnings blogg så måste man fylla i en liten "kontroll". I rutan skulle man skriva vad summan av 4+10 är. Egentligen skulle det ha funnits många fler kommentarer på hennes blogg men eftersom majoriteten av fansen inte har lyckats lista ut vad 4+10 är än så får vi vänta med spänning på deras kommentarer. Undrar om Gynning själv fick välja kontrollfråga. Hon slog nog på stort och funderade länge innan hon slutligen kombinerade ihop sin Da vinci-kod.


Alla har en, även Gynning - förmåga att lägga ihop ett och ett (men inte mer)

Ps. Svaret är 14, skynda er nu att kommentera på hennes blogg innan det ändras.

Ta och ge er!

Vilken jädrans idioti. Ser just nu på gränspoliserna. En indisk student vägras att släppas in i Stor Brittanien grundat på att han har ett extrajobb vid sidan av sina datastudier. Helt galet! Killen åker hem på semester i sitt hemland och åker sen tillbaka till sitt studieland där han även lyckats få ett extrajobb på Tesco, men får inte komma in i landet och blir av med sitt visum. Varför? Jo, för att han jobbar 36 h i veckan och inte 20 h i veckan som är gränsen för utländska studenter. Gränspolisen förklarar att utländska studenter inte får försörja sina studier genom arbete i england utan de förväntas finna pengar på annat sätt.

Helt galet. Snubben har ett jobb, han läser på avancerad nivå och allt krossas och han måste återvända till sitt hemland där han varken har jobb eller studier.

Hans arbets och studiediciplin bestraffas istället för att belönas som de borde.

Programmet fortsätter och jag blir mer och mer irriterad. Människor som gömt sig i bilar och lastbilar avvisas som om de var djur. En människa gömmer sig inte för skojs skull i ett trångt utrymme och lämnar sitt hemland för att smyga sig in i ett främmande land.

Problemen löser sig inte för att de blir avvisade. Det finns väl ingen som sätter ett plåster på ett brutet ben? Plåstret kan sitta där för syns skull, men det gör knappast någon nytta.

Alla har en, även du - önskan om att världen såg bättre ut, för ALLA

Ebba Grön, nja jag vet inte om jag gillar henne

Ebba Grön? Nja, jag vet inte riktigt om jag gillar henne. Sa min vän under ett samtal om musik. Behöver jag berätta att punk inte är den genre hon lyssnat mycket på i sitt liv? Vi skrattade självklart åt vår vän som trodde att Ebba Grön var en sångerska. Men i efterhand funderade jag på om det verkligen är nödvändigt att ha kunskap om musik som man inte lyssnar på. Är musikkunksap en sorts allmänbildning? Är jag betraktad som mindre smart för att jag inte har någon aning om vilka Pearl Jam eller Ramones var...eller är...var? Ska man ständigt söka efter att bredda sina musikkunskaper och lyssna på det som är en självklarhet att alla känner till?

Nirvana låg mig varmt om hjärtat i en hel vecka under mitt tionde levnads år och Smells like teen spirit spelades dygnet runt. Min intensiva Nirvana-period fick ett abrupt slut när en lärarpraktikant informerade mig om att Kurt Cobain, mitt livs stora kärlek just då, hade varit död i över ett år. Jag grät för att jag och Kurt Cobain aldrig skulle kunna gifta oss. Jag lyssnade aldrig för musikens skull. Fler förälskelser kom under mina uppväxt år och mina favoritband växlade lika säkert som att Dolly Parton sover på rygg.

Musiken i sig har aldrig stått i fokus för mig och jag lyssnade oftast på det min syster hade i sin CD-spelare. Min skivsamling består av olika samlingsskivor som jag inhandlat för en tjuga på cdon's stora rea under åren. På grund av min magra skivsamling, som nog inte ens får kallas för en samling, så har jag heller aldrig haft som vana att lyssna på musik hemma. Kanske är det därför jag inte tagit mig tid att ta reda på vilken punkens kungar är och har varit. Om min syster hade lyssnat mer på Beatles så hade jag kanske också känt en nostalgisk värme över att äga en Srg. Pepper's lonely hearts club band-LP och kunnat sjunga med i alla Beatles låtar som någonsin gjorts, och det är många har jag förstått, med en glödande intensitet.

Om musiken skapar en identitet så är jag en kameleont som klär i allt men inte passar i något. Jag kan ringa in och rösta i Dansbandskampen lika energiskt som jag leker rocker i en intensiv omgång Guitar Hero, men jag vet inte vilka Ramones var och jag kan inte alla namnen på bandmedlemmarna i Rolling Stones. Men inte känner jag mig mindre intelligent för det. För vissa människor rinner musiken i blodet och det är den luft de andas för att överleva, för oss andra är det något trallvänligt som underhåller några annars tråkiga minuter.

Jag lyssnar snällt på den musik som spelas för mig och nynnar med i texten om den spelas tillräckligt ofta. Lär mig att den där Kleerup tydligen är bra för han var Grammisgalans stora vinnare. Följer med på konserter för att se en artist jag inte vet namnet på. Försöker lära mig vad punk och grunge egentligen är och varit. Jag skrattar lite lätt hånfullt åt andra människor som gör felsägningar och går sen hem och googlar för att inte vara den som säger fel nästa gång. Min vän kommer kanske aldrig att lyssna på en Ebba Grön låt i sitt liv, men hon har i alla fall lärt sig att det är en grupp och har besparat sig från att göra den felsägningen igen.

Alla har en, även du - låt man sjöng med i fast man inte riktigt kunde texten

En ful fisk bland räkorna

En liten liten ful fisk. En fisk bland räkorna, en katt bland hermelinerna, ja det är helt klart skumt.

Mattias ropade förvånat från köket att han hittat en fisk när han skalade räkorna. En jävla ful fisk var det där bland alla räkor. Smulan fick lukta lite på fisken men hon var inte ett dugg sugen på att äta den fula fisken. Jag har googlat runt lite och upptäckt att det är relativt vanligt att folk får fiskar bland sina räkor. En jag läste om hade till och med fått en liten krabba i sin räkpåse. Synd att det inte var en stor krabba, då hade det varit en superklipp till det priset. Men den hade dom så klart lyckats sortera ut i räksorteringen och sätta en dyr prislapp på. Fula små grå fiskar får man visst på köpet. Vi funderade kring huruvida det var farligt att äta räkorna eller inte. Vi bestämde oss för att göra en kontroll på Smulan. Vi höll fram en räka framför henne (hon äter ju allt) men icke. Hon nosade på den och vände bort huvudet. Vi testade med en annan räka men den dög inte heller. Det kan så klart vara så att Smulan inte är in the mood for skaldjur helt plötsligt. Inga dödsfall var i alla fall rapporterade enligt de sidorna jag hittade på nätet och ingen varningstriangel fanns på påsen så det bör väl vara ofarligt att äta räkorna.

Från början simmar ju räkorna runt tillsammans med hur många fula fiskar som helst, men det man inte ser har man inget ont av.


Alla har en, även du - upptäckt man helst aldrig gjort.