Ebba Grön? Nja, jag vet inte riktigt om jag gillar henne. Sa min vän under ett samtal om musik. Behöver jag berätta att punk inte är den genre hon lyssnat mycket på i sitt liv? Vi skrattade självklart åt vår vän som trodde att Ebba Grön var en sångerska. Men i efterhand funderade jag på om det verkligen är nödvändigt att ha kunskap om musik som man inte lyssnar på. Är musikkunksap en sorts allmänbildning? Är jag betraktad som mindre smart för att jag inte har någon aning om vilka Pearl Jam eller Ramones var...eller är...var? Ska man ständigt söka efter att bredda sina musikkunskaper och lyssna på det som är en självklarhet att alla känner till?
Nirvana låg mig varmt om hjärtat i en hel vecka under mitt tionde levnads år och Smells like teen spirit spelades dygnet runt. Min intensiva Nirvana-period fick ett abrupt slut när en lärarpraktikant informerade mig om att Kurt Cobain, mitt livs stora kärlek just då, hade varit död i över ett år. Jag grät för att jag och Kurt Cobain aldrig skulle kunna gifta oss. Jag lyssnade aldrig för musikens skull. Fler förälskelser kom under mina uppväxt år och mina favoritband växlade lika säkert som att Dolly Parton sover på rygg.
Musiken i sig har aldrig stått i fokus för mig och jag lyssnade oftast på det min syster hade i sin CD-spelare. Min skivsamling består av olika samlingsskivor som jag inhandlat för en tjuga på cdon's stora rea under åren. På grund av min magra skivsamling, som nog inte ens får kallas för en samling, så har jag heller aldrig haft som vana att lyssna på musik hemma. Kanske är det därför jag inte tagit mig tid att ta reda på vilken punkens kungar är och har varit. Om min syster hade lyssnat mer på Beatles så hade jag kanske också känt en nostalgisk värme över att äga en Srg. Pepper's lonely hearts club band-LP och kunnat sjunga med i alla Beatles låtar som någonsin gjorts, och det är många har jag förstått, med en glödande intensitet.
Om musiken skapar en identitet så är jag en kameleont som klär i allt men inte passar i något. Jag kan ringa in och rösta i Dansbandskampen lika energiskt som jag leker rocker i en intensiv omgång Guitar Hero, men jag vet inte vilka Ramones var och jag kan inte alla namnen på bandmedlemmarna i Rolling Stones. Men inte känner jag mig mindre intelligent för det. För vissa människor rinner musiken i blodet och det är den luft de andas för att överleva, för oss andra är det något trallvänligt som underhåller några annars tråkiga minuter.
Jag lyssnar snällt på den musik som spelas för mig och nynnar med i texten om den spelas tillräckligt ofta. Lär mig att den där Kleerup tydligen är bra för han var Grammisgalans stora vinnare. Följer med på konserter för att se en artist jag inte vet namnet på. Försöker lära mig vad punk och grunge egentligen är och varit. Jag skrattar lite lätt hånfullt åt andra människor som gör felsägningar och går sen hem och googlar för att inte vara den som säger fel nästa gång. Min vän kommer kanske aldrig att lyssna på en Ebba Grön låt i sitt liv, men hon har i alla fall lärt sig att det är en grupp och har besparat sig från att göra den felsägningen igen.
Alla har en, även du - låt man sjöng med i fast man inte riktigt kunde texten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar