gärdet är vackert en lördags förmiddag i februari. Inte bara vackert utan även snorkallt. Jag glömde mössan hemma. Det tog halva varvet runt gärdet innan jag la märke till det. För då hade jag nämligen inte solens värmande strålar i ansiktet längre. Istället fick jag vindens piskande kyla rätt i fejjan och vid ett tillfälle trodde jag att hela skallen förfrusit. Jag började springa i panik hem med barnvagn och hund i hög snö. Jag måste sett ut som en dåre i det annars så stilla och vackra vinterlandskapet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar