Här sitter jag en fredags afton och tittar på Let's dance med fyra hundar. Pälsbeklädda, stirriga, uppmärksamhetskrävande och illaluktande i munnen, bättre sällskap får man leta efter. För att trösta mig själv har jag bakat en mini äppleknäckpaj.
Dagen startade 05.30 av att jag direkt återvände till sängen. -Nå waij schoseij!! Vrålade jag när jag såg snön. 1,5 h senare blev jag väckt av min kollega som lämnade beskedet att det stod 1-0 till snön och att hon inte kunde ta sig till jobbet.
När jag slutligen samlat krafter begav jag mig ut i snön. Bussbarn som jag är undviker jag t-banan in i det sista men när budskapet "all busstrafik i innerstan är inställd" så finns det inte så mycket val.
Anledningar till att jag inte gillar t-banan:
1. Mitt SL-kort tappar mottagningen helt varje gång jag ska passera förbi en spärr. Jag står som ett nervöst pucko och trycker, slår, kastar eller gnider mitt kort mot dosan men inga dörrar öppnas. Bakom mig blir kön längre och längre av suckandes stockholmare. I 7 fall av 10 är det någon på andra sidan grinden som öppnar spärren innifrån till mig.
2. Om det står två vagnar inne på spåren som går åt olika håll, tappar min hjärna all koncentration och jag velar fram och tillbaka mellan tågen tills båda lämnar perrongen och jag står kvar som ett fån.
3. Om jag någon gång väljer att chansa och slänga mig på en vagn i samma sekund som det skorrar"dörrarna stängs" i högtalarna så fastnar jag alltid i dörrarna och får blickar från en hel vagn suckandes stockholmare och får sen stå och skämmas.
Idag hamnade jag i ett uråldrigt tåg som körde i ca 10 km i timmen vilket gav mig chansen att kolla in alla underjordsgångar. Efter ett tag blev jag helt säker på att jag skulle se ett lik ligga där i underjorden och var "kissa på mig"-rädd hela vägen till t-centralen. När jag tittade mig omkring i vagnen och försökte hitta någon annan med panik i blicken möttes jag bara av uttråkade stockholmare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar