vilket flyt

Ibland går allt som de ska och ibland inte.

Saker går inte som de ska när jag förra helgen skulle på egen hand ta mig från gärdet till centrum. Mottot stockholmare har är "tveka inte en sekund" ungefär så här: tveka inte en sekund innan du armbågar ner en förvirrad skåning. Tveka heller inte en sekund när du trampar på henne. Tveka inte en sekund över att bli irriterad för att du varit tvungen att tackla ner henne.

Förvirrad och darrandes som ett asplöv tog jag mig fram. Efter en stärkande tur i affärerna hade det slutat rycka i shoppingnerven och jag skulle ge mig tillbaka till helveteshålan, även kallat T-centralen.

Eftersom jag inte har anammat den hierarkiska ordningen som gäller runt t-centralen så hamnade jag längst ner på stegen och blev till och med bortknuffad av duvorna som stressade fram längst marken.


Men innan dess hamnade jag i ett annat helvete, nämligen tåget örebro-sthlm. Jag förstod att det skulle bli allvar den här gången då damen som log snällt åt mig och smulan plötsligt förvandlas i samma sekund som tåget rullar in på perrongen. Hennes ansikte tillhörde inte längre en trevlig liten dam utan bestämdheten och fokuseringen glänste i hennes ögon. Hennes käpp förvandlades från ett vandingshjälpmedel till ett knivvasst spjut med funktionen att blockera alla andra tågresenärer från dörren till den obokade vagnen. Jag försökte suga åt mig lite av hennes fokusering och stirrade stint på dörren som rullade närmare och närmare. Men någonstans tappade jag fokus och plötsligt var jag längst bak i kön, dömd till att stå upp hela tågresan. Nästan framburen av folkmassa befann jag mig plötsligt mitt i vagnen. Mitt i "djurförbjudet"-vagnen. Men med en vägg av folk åt båda håll hade jag och Smulan inget val. Vi stannade kvar i hopp om att ingen skulle börja skälla på oss och tvinga oss att krypa in i en djurvagn, även den fullsatt med människor utan djur.

Men då kom den oväntade vändingen och en vänlig röst frågade mig om jag och min hund kanske ville sitta ner, för hon skulle snart hoppa av tåget. Och eftersom jag själv var på god väg att hoppa framför tåget så övervägde jag mina alternativ och satte mig snällt. Eftersom biljettkontrollanten inte kunde/vågade ta sig fram i folkmassan så var det heller ingen som skickade bort mig och Smulan från vår nyfunna sittplats.

Idag var det återigen en människa som plötsligt bara dykte upp och var trevlig.
Efter lunchen hemma bestämde jag mig för att ta bilen tillbaka till jobbet för att kunna åka direkt och handla. Men eftersom jag kände mig både snål och lat så ställdes jag inför ett dilemma. Betala 10 kr för parkering, eller ställa mig på gratisparkeringen som ligger en bit längre bort. Jag cruisade runt lite på betalparkeringen för att ta mitt beslut i lugn och ro då en kvinna helt plötsligt erbjuder mig sin parkeringsbiljett. Catching! tänkte jag och tackade snällt.

Slutligen så lönade det sig att vara dålig på att ta tag i saker idag. Under förra veckan så skulle jga har köpt biljetter till spexet åt mig, mattias, mamma och mormor. Men tummen har aldrig kommit loss. Idag skulle jag precis gå in på Ticnet för att köpa men besämde mig snabbt för att kolla en sak på jobbets interna sida. Bra var det, för där stod det att all personal fick gratisbiljetter till spexet, 4 st! Jag hann inte ens läsa färdigt notisen förrän jag var halvvägs till entréhuset och kontosstolen snurrade fortfarande i kontoret när jag slängde mig över receptionen och la vantarna på mina biljetter.

alla har en, även du- föbannad jävla tur ibland.