skarpt läge

Som ett litet plåster på såret för att jag missade utställningen med 3 år åkte vi till IKEA idag. Vi behöver en sån..vi behöver en sån... vi behöver en sån... Tjatade jag oavbrutet hela morgonen innan vi åkte men för döva öron som vanligt.

Framme på IKEA börjar jag plocka på mig alla småsaker vi (läs:jag) bestämt att vi behöver. Temat var barnsäkra lägenheten och diverse petskydd, skåplås och halkskydd stoppades i IKEA-påsen.

När vi gled vidare i gångarna passerade vi avdelningen med byråer. "Vi borde köpa en sån till köket och en sån till hallen" sa jag bestämt och var helt förberedd på att Mr skulle svara "nej. det borde vi inte. Ska vi gå och äta?". Istället svarade han "vill du ha den? ta den då".

Jag - "jahaaa...eller....hmm...ehhhh....ska vi ha den då?"
Mr - "ta den"
Jag - "meeen, jaha, alltså köpa den menar du?"
Mr - "ja, köp den, vi tar den"
Jag - "Ska vi ha den då"
Mr- "ta den du vill ha"
Jag - "mmhmm...meen egentligen behöver vi ju en garderob till lilla rummet"
Mr - "då köper vi en garderob också, vilken ska vi köpa"
Jag blir nervös och förstår inte vad som händer. Varför går han med på allt, varför tjatar han inte om att vi ska gå till restaurangen och suckar att vi inte behöver fler möbler.
Mr - "ta nu det vi ska ha så köper vi det nu"
Jag - "sluta, kan du SLUTA, varför ska vi köpa det nu??? Jag vill inte köpa något."
Mr - "JAHA; SKA DU INTE HA NÅGOT NU, VAD GÖR VI HÄR DÅ??"
Jag- "Men slutaaa, jag visste inte att det var skarpt läge idag. Kan vi inte bara gå till restaurangen och äta?"