I helgen låstes min mobil helt plötsligt för utgående samtal. Räkningen var betald i tid och jag hade inte gjort mig ovän med tele2 så de hade en anledning att stänga av mig för att jävlas.
Skit tele2, hann jag utbrista ett antal gånger innan jag fick tummen loss och ringde till deras kundtjänst. Min strategi var ilska, för om jag låter riktigt förbannad och förklarar att jag ödslat viktig tid en söndag på att sitta i telefonkö för att de klantat sig med något så skulle nog telefonen komma igång snabbt igen.
Arg som ett bi väste jag fram: min telefon går inte att ringa från, är det något jävla fel på nätet.
Tele2: då ska vi se, vad är ditt telenr
Jag säger mitt tele nr och avslutar med: Det är så jävla tröttsamt att det alltid ska krångla med telefonen. (vilket är en sanning med modifikation, det är nämligen alltid krångel med telefonen men dock inte med nätet, så den kängan borde gått till sonyericson)
Tele2: mmm. och ditt namn?
Jag: Johanna, det har inte gått att ringa i två dagar och jag behöver faktiskt min telefon, det måste...(blir avbruten av Tele2-tjejen)
Tele2: Jo, det är så att du har satt in en saldospärr på telefonen på 200 kr och ditt saldo är 261 kr så därför går det inte att ringa
Samtidigt minns jag. JAg hittade en rolig funktion på mobilen där man kunde sätta ett saldotak. Praktiskt tänkte jag då. Idiotiskt tänker jag nu. Pinsam tystnad uppstår och jag överväger om jag ska slänga på luren snabbt som tusan, vilket är menlöst eftersom hon sitter med alla mina personuppgifter framför sig.
Jag: Jasså se där ja! Då får jag tacka för mig och tack för bra service!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar