Sixten somnade helt utan protester! Han började se trött ut så jag tänkte "what the heck, jag ser om han vill somna". I vanliga fall vägrar han första nattningsförsöket och jag utgick från att kvällens nattning skulle bli som vanligt så jag bytte inte ens till pyjamas på honom. Mest för att han ändå skulle upp ur sängen igen efter massa skrik och vägran. Men icke, han snusade in sig i filten, tittade på mig med snälla ögon, blundade och somnade.
Jag stod chockad kvar och bara stirrade. Ett tag övervägde jag att väcka honom för att ta på nattblöja och pyjamas men slog mig själv hårt i huvudet som straff för min idiotiska tanke. För bövelen, man väcker inte det barn som somnat utan protester, det skulle endast vara okej om barnet somnat på en bädd av knivar...ja eller knappt då heller faktiskt.
Självklart blev min egen kvällsrutin helt rubbad av att inte springa runt och sucka över ett barn som vägrar somna så därför har jag inte kommit i sängs än.
Han måste vara jättetrött för Smulan Dryghundsson ställde sig och skällde bredvid hans säng men han vaknade inte.
Hon skällde för att jag hade stängt dörren till sovrummet. Man får inte stänga dörren till sovrummet när hon ligger där inne. Hon vill inte gå ut ur rummet men hon reser sig från sin korg, går fram till dörren och skäller på ett väldigt speciellt vis - det låter som hon ropar "hallå!?" lite försiktigt tills man öppnar dörren. Då kikar hon ut genom dörren och går och lägger sig i korgen igen men med öppen dörr.
Vi skojade lite med henne och ropade ut henne i vardagsrummet och stängde sovrumsdörren. Hon satte sig i fåtöljen, stirrade på oss och suckade i en evighet. Sen började hon krafsa och bädda runt i fåtöljen för att visa oss hur obekväm den var samtidigt som hon titttade bekymrat på oss. Vi småfnissade i soffan men eftersom hon inte uppskattade vårt skojeri släppte vi in henne i sovrummet igen. Med öppen dörr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar