För att skoja till det lite gjorde jag en klassisk busringning och slog #31#. Första försöket svarade han inte på men när han under mitt andra försök svarade hade jag inte hunnit bestämma mig föf om jag skulle vara flåsande snuskgubbe eller jag står utanför ditt fönster och ser dig. Därför inledde jag samtalet med ett flåsande som avbröts av mina försök att svälja mitt fnitter. Jag gav upp och sa viskande hej för att inte väcka någon i rummet. Mr som inte hörde att det var jag svarade med en ekande tysthet. -men det är jag, viskade jag. Mr svarade ett förvirrat och tveksamt hej och jag kände stora frågetecken flyga genom luren. Då insåg jag att det som jag hade tänkt övergått i ett normalt samtal fortfarande uppfyllde sitt syfte som busrigning och började återigen fnissa okontrollerat. -men det är ju jag. I sovrummet. Hör du nu?. Mr ,som måste vara en av de få kvarvarande som inte känner till #31# frågade förvånat -men hur gjorde du.
Skrattandes gick jag ut i vardagsrummet och fick då reda på att jag lyckats totalt med min busrigning då första samtalet från okänt nr kom exakt 00.00 och att han för tillfället kollade på stephen king-film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar