morgonhumör

Imorse var jag mer död än levande. Mr försökte prata med mig men jag vägrade att svara, jag kunde inte, men om jag hade kunnat hade jag skrikit "meeen tyyyyyyyyyyst dååååååå" men jag orkade inte ens göra det.

Det var med oerhörd ansträngning jag mumlade "hej då" när han gick. Trots att jag egentligen ville skrika "vaddå hej då, tror du jag bryr mig att du går? Kan du bara gå så det blir tyst så jag kan sova vidare. Gå dåååå".

10 min senare vaknade jag och kände mig mindre stolt över mitt morgonhumör så jag ringde upp Mr och bad om ursäkt.

Sixten är också trött idag han var bara uppe en timme imorse sen ville han sova igen och sover fortfarande. Snart måste jag väcka honom för vi ska iväg.

Trötta, hostar och snorar, det är jag och Blixten det.