Det var en gång..

Vi kan börja med hur det hela startade, alltså från "upptäckten" att jag var på smällen. Mina kära vänner var på besök och bodde här en vecka och även min mamma, syster och systers sambo kom upp hit. Vi skulle fira systerns födelsedag till helgen. Jag började känna att jag mådde lite illa och kände mig sliten, men jag utgick från att det var ett resultat från all stress kring fixandet av systerns födelsedag (vi hade en hel helg planerad med överraskningar från morgon till kväll och många personer som skulle planeras in i firandet).

När helgen kom kände jag mig inte ett dugg pigg och var bombsäker på att jag skulle vi störtsjuk så fort jag varvade ner, så jag höll tempot upp för att förskjuta min kommande "sjukdom". På morgonen kunde jag bara äta plommon till frukost och mina vänner och mamma skämtade glatt om att jag kanske var gravid. Gravid!? tänkte jag, ni skulle bara veta hur illa jag mår, det här är ingen graviditet det här är någon jävligt allvarlig sjukdom för jag mår omänskligt illa plus att jag hade haft min mens i veckan, visserligen kortare än vanligt men stress gör ju att det blir så ibland.

På kvällen var vi ute på restaurang och åt, jag försökte dricka min öl men tyckte att den smakade pyton så det gick inte. Jag och min gode vän Björkan satt och fnissade i vanlig ordning och skämtade om att alla runt bordet som inte drack öl var gravida (fnittret på grund av att det skulle vara två gravida runt bordet i så fall: min mamma och min systers sambo Linus sannolikheten var låg men humorn var ett faktum). Maten smakade bajs tyckte jag och allt på restaurangen luktade illa.

På söndagen var det dags för alla att åka hem och jag låg utslagen i soffan och tackade nej till att åka ner på stan för en sista snabb shoppingrunda. Min mamma tittade på mig och konstaterade att då måste det vara något fel på mig. Hon sa en gång till att jag kanske är gravid. Alla åkte hem. På måndagen tänkte jag ringa och boka tid hos läkaren för att bota min super-allvarliga-livshotande-illamående-sjukdom men så gick jag ner på apoteket för att köpa ett grav.test mest för att inte stå som ett fån hos läkaren om det nu skulle vara så att illamåendet berodde på graviditet. Jag köpte ett av de fräsigare alternativen av grav.test, ett digitalt, mest för att slippa frågetecken om vad, plus, ett streck, två streck, osv, betyder.

På kvällen när Mr Klister kom hem gjorde jag testet och vips! så stod det med svarta bokstäver Gravid. Under stod det Raskaana som jag kunde tolka att det var finska. Självklart slog vi upp ordet för att vara helt säkra på att vi var gravida enligt finska termer också. Det var vi.

Det var kvällen den 3 augusti. Den natten gick vi gick och la oss stumma, nyfikna, glada, ledsna, oroliga, spända och helt ovetande om vad de närmaste månaderna skulle komma med.