Alltså, just nu tycker jag det är alldeles fantastiskt att vara gravid. Jag tror jag är inne i en av de bra perioderna i graviditeten. Jag mår inte illa, magen är bara en kula, humöret är ganska stabilt och jag orkar nästan vara vaken en hel dag.
Men för bara några veckor sen så gjorde jag allt för att låsa in mig i lägenheten och slippa vistas bland folk. Mr Klister oroade sig för att jag skulle utveckla någon form av social fobi.
Mitt luktsinne kunde få en knarkhund att slänga sig i väggen. Rödlök, jag hatar doften av rödlök. Jag kunde heller inte äta vitlök eller några andra kryddor timjan, rosmarin eller basilika t. ex. Mr Klister underskattade mitt luktsinne totalt och försökte smyga ner kryddor i maten. I vissa fall resulterade det i tårar från min sida men för det mesta så skrek jag bara på honom. Nu kan jag äta kryddor men jag hatar rödlök.
Jag mådde även illa av diskmedel och tvättmedelsdoft samt parfymer, cigarettrök, mat os, tunnelbanans stank och alla främmande människor omkring mig. Främmande människor luktade främmande.
Det enda jag kunde göra var att bröla fram: öööeeehhhhhuuu (Gravidiska för: Jag mår illa, fan vad det luktar illa, så jävla trött jag är, helvete vad det gör ont i ryggen och aaaaaaaj, vad det gör ont i brösten) och varva det med att sova på soffan hela dagarna och spontan-kräkas över mig själv eller på hundpromenaderna inför storögda tanter. Jag lovade då mig själv att inte skaffa fler barn.
Men destu bättre jag började må ju mer började jag planera för för fler barn. Vi ska ha minst tre barn lät det först, för att senare bli i alla fall fyra barn, till att jag idag glatt pratade drömmande om vår framtid med fem barn.
Så det är bäst att den här graviditeten bjuder på något nytt illamående eller liknande snart innan jag har planerat att avla fram en hel symfoniorkester (fotbollslag är väl det man egentligen brukar säga men eftersom jag håller på att bilda familj med en musiker så måste man ändra på termerna).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar