måndag 31 maj 2010

tjoo


Det känns som en evighet. För bara tre månader sedan släpade jag runt på den här magen. Nu känns det som att Sixten alltid funnits här. Jag längtar efter varje dag med honom. När han sover vill jag gå in och väcka honom.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar