I väntans tider

Ibland glömmer jag det, att jag är gravid. Det överraskar mig. Tiden har gått så snabbt sen dagen den 3 augusti när den lilla stickan visade att jag är gravid. I början längtade jag så efter att magen skulle börja växa, jag studerade den varje dag i spegeln och anade hur den växte cm för cm. Min graviditet har gått helt enligt boken än så länge. Illamåendet kom i den vecka det skulle och slutade precis i den vecka jag fått reda på att den skulle. Sen kom det veckor av ovetande, spökveckorna. Inget illamående, magen växte knappt och inga rörelse kändes. På ultraljudet visade sig allt vara som det skulle och att det är en liten Sixten i magen. Veckan efter kom de första sparkarna, vecka för vecka blev det tydligare och tydligare. Halsbränna, foglossning och ständig kissnödighet har varit några av de negativa faktorerna. Jag känner mig lyckligt lottad som inte har upplevt några större besvär än så. Självklart är det mycket med kroppen som förändrats. Det är tungt att vända sig i sängen, fötterna är svullna och värker vid kvällens slut och jag är så trött varje kväll att jag slocknar på tre sekunder. När jag väl somnat sover jag som en gud förutom när jag vaknar och är kissnödig. För det mesta har känner jag lyckorus genom kroppen hela dagarna men de senaste veckorna har jag fått till ett riktigt graviditetshumör och blir oxtokig på tre röda sekunder. På ytterligare tre sekunder är humöret stabilt och på topp igen.

Nu är det tre månader och två dagar kvar till förlossningsdatumet, jag hoppas att vi kommer må lika bra den resterande tiden.

Visst är det så att det gör lite ont och det är lite jobbigt men det är så underbart.

Without the bitter, the sweet ain't as sweet


Nu ska jag lägga mig i soffan och läsa i min nyinköpta gravidietstidning och äta Djurgårdsglass med smak av dansk äpplekaka.