skämt eller ej

Jag skrev nyss som status på fejjan: Mjölken är slut och nu undrar jag om jag ska ta matlagningsgrädde eller bröstmjölk i mitt te.

Sen började jag fundera på om någon av mina 414 facebookvänner (ja så många, jag hör ett susande ooooohhh i lokalen) kommer att tycka att jag är lite konstig, några kanske blir lite äcklade och tar det stötande och tror på allvar att jag tänker ha matlagningsgrädde i mitt te. Självklart blir det bröstmjölk. Jag menar matlagningsgrädde, hur wierd är man inte då...

bebisbajs

Bebisbajs på mina byxor. På baksidan av byxorna, vid vaden. Hur har bebisbajset hamnat där? Har Sixten, när jag trott att han sover, hoppat ner från sängen, smygit sig fram till mig, tagit av sig blöjan, vänt rumpan till och raketbajsat upp mot min vad, tagit på sig blöjan igen och gått och lagt sig?

Om det gått till så, varför kan han inte bara byta blöja på sig själv då?

hemtentar

en dator i mitt knä, en bok i handen och en bebis på bröstet. Så ser det ut när vi hemtentar i det här hushållet. Lyckligtvis är det här Sixtens favoritsätt att sova på och han har sovit läskigt många timmar nu.Jag gjorde ett ryck innan och tog på mig en ren tröja, borstade håret och slängde på lite smink och dagens lunch blev en chokladboll. Det där med att bli av med graviditetskilona tar vi ett annat år. Min plan är att fortsätta äta chokladbollar till lunch och sen ställa upp i Viktfällan, Fuskbantarna, Anna Anka söker graviditetskilon eller något annat hetsprogram som trean kommer på.

ambitiös

Jag slängde mig in i tentaskrivandet igår och kände paniken komma över mig, hur ska jag hinna skriva tentan, trösta, amma, städa, diska, laga mat och kanske till och med slå på stort och hinna duscha och ta på mig rena kläder. Jag blev klar med en fråga på tentan och hann beställa den saknade boken både från biblioteket och från adlibris för att hinna få den till imorgon. Har jag inte fått den imorgon ska jag ge mig ut till biblioteken i sthlm och jaga rätt på den. Paniken är i alla fall över idag och jag strukturerar upp dagen så att eftermiddagen avsätts till tentan eftersom Lillen oftast sover några timmar i följd då.

På tal om att hinna duscha och ta på sig rena kläder så jobbar vi på att få lite morgonrutin här hemma. Oftast vid morgonkvistens slut är Lillen mätt, ren, påklädd och glad medan jag är trött, oduschad, har kläder på mig som jag hittat på golvet och intar dagens första mål vid 13-snåret. För min kära omgivning är det inte en ovanlig syn att jag kommer med smutsiga kläder och oborstat hår och med mörka ringar runt ögonen, knuffande på en barnvagn och dragande på en hund vid 12-tiden när vi är ute på vår dagliga promenad. Jag smälter helt klart inte in där jag går på Djurgården som en zombie bland alla superfräscha hurtiga motionärer och hundägare som tycks ha hela förmiddagen på sig att styla sig från topp till tå inför sin motionsrunda.

Dagens frisyr är inspirerad av en av buskarna utanför huset. Skapas enklast genom att glömma bort att ta ur eventuella hårklämmor på kvällen innan du däckar i sängen av utmattning kl 21.30.

nej nej nej

Utlämning av hemtenta 2 maj, trodde jag att det stod men det står att inlämningen är då vilket innebär att jag missat de två första dagarna på min hemtenta och att jag saknar den ena obligatoriska boken. Varje sekund är värdefull när jag har en liten guldklimp som tar upp all min tid.

I förmiddags var jag lyckligt ovetandes och hade all tid i världen. Jag hade så mycket tid att jag såg på Quizzo OCH ringde in för jag löst deras gåta. Nu är det nya tider...

don't worry

Anledningen till att jag inte oroar mig för att Mr någonsin skulle göra ett snedsteg: han kollar på webb-tv på ett program om en kvinnlig trumpetare, min första tanke är "hon ser ju bra ut" Mr utbrister "kolla vilken snygg (här hinner jag tänka:tjej, kvinna, blondin) trumpetväska hon har". En stund senare ställer han frågan "undrar vad hon har för (bh-storlek, fultal, underkläder tänker jag hade varit en typiskt grabbig fråga) munstycke till trumpeten".

Om Mr lämnar mig gör han det för en trumpet.

hicka

sablans hicka, säger Lillen med sitt gnäll och gråt. klockan 05.30 vaknade han och ville ha lite mat, precis när jag skulle lägga ner honom kom hickan. alla vet att man inte kan somna med en hemsk hicka. Bara för att en av oss inte kan somna betyder inte det att den andra måste låta bli att sova tänkte jag och försökte somna om. Icke skrek Lillen bestämt, we are in this together sa han med en arg blick och skamset fick jag sätta mig upp i sängen. Det är du och jag Sixten, som Emil och Alfred. Hickan har inte gett sig än men jag undrar om Sixten bara fejkar den för att han gillar fotmassagen och sällskapet.

fader vår

Nu är det klart. Mr är officiellt fader till mitt barn, vårt barn. Som alla andra ogifta nyblivna föräldrar har vi varit på familjekontoret och skrivit under på att jag inte vänstrade nio månader innan Sixtens födsel.

Vi möttes av ett kalt rum med endast några fåtöljer och ett bord med ett öppnat paket näsdukar på. Näsdukar till de förkrossade män som i detta kala lilla rum fått det hårda beskedet att deras partner vänstrade nio månader tidigare? Då kan man behöva en näsduk att torka sina tårar med. Alltid näsdukar framme, nära till hands, just in case.

2006

Året är 2006, Stålmannen och Batman drar ut på fest. Studentlivet är en härlig tid och solen skiner på oss.

lördag

igår var jag trött så jag inte visste var jag skulle ta vägen men efter nattens sömn är jag piggare. Jag har kommit underfund med att lillemannen inte alls måste gå upp vid 06.00, om han ammas i sängen under största möjliga tystnad och jag lägger ner honom försiktigt så sover han en halvtimme till när han då vaknar ammar jag honom igen på samma vis så somnar han en halvtimme till oftast hinner han inte ens äta något innan han somnar igen.

Mr gav lillen mat på flaska och skulle lägga ner honom i soffan när det såg ut som att han höll på att slumra in. Självklart upptäckte lillen att han var på väg mot en kall soffa och bort från pappas varma famn vilket han inte gick med på och protesterade högt. Bredvid stod jag och skakade på huvudet så där skolfrökenaktigt och frågade Mr om han verkligen trodde att det skulle fungera. Man måste självklart lura det lilla barnet på allra listigaste vis.

1. Vänta tills ögonen är helt slutna
2. Lägg din kind mot lillens kind och andas låååångsamma andetag
3. Förflytta dig saaakta, saaaakta mot det ställe du ska lägga ner barnet
4. Lägg handen på magen på lillen för att skapa en illusion av att han fortfarande har kroppskontakt och ligger kvar i famnen under tiden du lägger ner honom
5. Fortsätt andas långsamt kind mot kind och ha kvar handen på magen
6. Flytta saaakta, saaakta kinden och handen bort från barnet
7. Smyyyyyyyyyyyyg bort
8. Voila! Har Lillen somnat kan du göra vad du vill och föra hur mycket oväsen som helst, du kan till och med dammsuga upp smulor från hans mage utan att han vaknar.

på stan

idag har jag och sixten spenderat dagen på stan. Först på bvc där vi fick reda på att plutten har spräckt 4 kg gränsen sen shoppade jag och Sixten sov efter det traskade vi ner till slottet för att hälsa på Mr på jobbet. Han red inte idag så han kunde stå tillsammans med oss och se sina kollegor. Även Sixtens farfar kom och kollade på högvakten.

Mr i uniform är alltid uppskattat!

fånge i hemmet

Jag har helt glömt att berätta en sak, amningspratet har tagit upp all tid, meeeeen back in the days när jag var höggravid (alltså ca 6 veckor sedan) skedde en liten incident i vår trappuppgång. Jag och Smulan var på väg hem efter vår promenad runt busken utanför dörren (vet inte om man ska kalla det promenad egentligen eftersom det endast varade en minut och till största del bestod av att jag gravid-gungade mer i sidled än vad jag faktiskt förflyttade mig framåt och Smulan desperat drog i kopplet i hopp om att förflytta dunderklumpen framåt) men för att återgå från mitt sidospår: när vi skulle gå in i trappuppgången stod brevbäraren innanför dörren och bestämde sig för att vara vänlig och hålla upp dörren för oss. Smulan sprang in och rakt in i brevbärarens ben och blev överraskad och rädd över att någon stod där helt plötsligt och tog i stundens hetta ett dåligt och ogenomtänkt beslut, nämligen att bita brevbäraren i benet. Med risk för att låta som en ursäktande hundägare med dålig koll på sin hund (bara sant vissa dagar) så var det inget ordentligt bett utan ett nafs för att markera. Brevbäraren uppskattade inte Smulans tolkning av den klassiska hund-biter-brevbärare men sa att det inte var någon fara. Händelsen har nu resulterat i att jag på alla möjliga sätt försöker undvika brevbäraren och alla andra brevbärare jag råkar se då jag är övertygad om att ryktet har spridit sig om min rabiesgalna hund som biter allt som rör sig i en brevbärarutstyrsel. Hör jag att någon fibblar nere vid våra brevlådor väntar jag lite med att lämna lägenheten och ser jag att brevbäraren är där när jag ska gå in tar jag ett extra varv runt huset för att slippa råkas. Förra veckan på väg hem gick jag djupt försjunken i mina tankar och när jag tittade upp såg jag brevbärarcykeln några meter framför mig. Det var för sent att vända om, jag kunde inte ta mig över till andra sidan vägen för barnvagnen kom inte mellan de parkerade bilarna. Jag förflyttade mig sakta framåt och funderade desperat på hur jag skulle lösa situationen, om jag fortsatte i samma hastighet beräknade jag att jag skulle hinna passera cykeln i samma stund som brevbäraren kom ut från huset vilket skulle resultera i att brevbäraren inte bara såg mig framför sig utan skulle även få ett ypperligt tillfälle att attackera mig då jag gick med ryggen mot fienden. Jag kunde heller inte sakta in och gå jättesakta helt plötsligt då det var massa folk omkring mig och då hade alla undrat vad i tusan jag höll på med och kanske, kanske kunde det vara någon som räknade ut att jag försökte undvika brevbäraren och då hade jag blivit avslöjad och det går inte. Agera naturligt tänkte jag och kastade in Smulan i buskarna för att tvinga henne att uträtta lite behov. Smulan var inte med på planen och dök ut från busken igen och ville fortsätta hemåt, men skam den som ger sig, jag fortsatte trycka in hunden i busken som om det var det mest naturliga i hela världen och sa samtidigt högt och tydligt "så ja lilla gumman, bajsa nu, du vill ju bajsa" så att ingen skulle uppfatta mitt agerande som onaturligt. Brevbäraren gick ut ur huset utan att se mig, hoppade på sin cykel och gick in i nästa hus. Då ryckte jag ut Smulan ur busken, la i barnvagnen i högsta växel och sprang hem fort. Dagen efter när det var dags att gå ut öppnade jag dörren, lyssnade, hörde inte några ljud och tog mig ner och där stod brevbäraren. Jag hann få tre sekunders panik innan brevbäraren log stort och sa ett glatt "hej hej" chockad stod jag kvar och konstaterade att jag nog förstorat hela händelsen....

nöjd eller missnöjd

det var inte skoj att heta Sixten ikväll, mycket tårar och snabba kast mellan nöjd och missnöjd. Det som spökade var nog magknip då nöjdheten oftast visade sig i samband med rapar eller välfyllda blöjor. Det är så klart inte samma sak varje gång som orsakar tårar och heller inte samma saker som tröstar, ibland är det mammas bröst som är lösningen och iblans är det pappas trygga famn och sånger som får lillen på bra humör. I en blandning av hunger och ilska vägrade han amma och fick istället en flaska ersättning, vilket även blev en lättnad för mina bröst då det ena snart ger i från sig mer blod än mjölk då sårig bröstvårta aldrig får en chans att läka. Ersättning resulterar i en mätt son på nolltid men även sprängfyllda bröst som gör att Dolly Parton kan slänga sig i väggen, okej, det kunde hon redan innan men nu kan hon ta sats och slänga sig i väggen i riktigt hög hastighet. I början när amningen krånglade bestämde jaag mig för att försöka fram till min födelsedag och om amningen inte fungerade felfritt tills dess skulle jag lägga av. Det var igår och dagen till ära fick jag mjölkstockning igen kanske ett tecken. men jag har bestämt mig fr att så klart fortsätta eftersom det känns bättre och bättre trots smärta, mitt nya mål är att amma under hela maj också och hoppas på att allt ska ha läkt tills dess. Självklart är det inget fel alls i att ge ersättning och jag har inget emot det alls, men jag tror faktiskt att det kommer att fungera så d vill jag inte ge upp.

äldre och klokare

Sixten står upp för första gången :) Han tokskriker och spänner hela kroppen vilket resulterar i att han faktiskt står upp dock lutande mot sin pappa.

Enya och Sixten sprattlar omkring på golvet

Enya och Sixten träffas för första gången

I bilen på väg till Nyköping

Gosar i soffan

Sötungen filosoferar i soffan

Sover i sin bädd i vår säng där han sussar sött varje natt

En dag gammal, tänk vad mycket han växt på fem veckor och så mycket han har utvecklats. Det känns redan som att tiden går för fort.

Vår nyfödda lilla sötnos

Tänk så mycket det värmer i kroppen att titta på sitt barn. Jag kan helt seriöst bli tårögd bara av att han är så söt när han sover.

Min första dag som 25-åring har gått helt i vardagens tecken. Vilket är underbart, är det något jag vill nu så är det att vi kommer in i ett vardagsmönster med rutiner och ordning och vi är på god väg. Sixten är mycket punktligare i sina mat och sovtider än jag trodde att bebisar var. Nu sover han i sin gunga och jag har hunnit diska och laga kvällsmat. Så ofta det går så lagar jag maten tidigare på dagen så allt är klart och det bara är att äta sen när Mr kommer hem.
Genom mina provsmakningar kan jag konstatera att dagens middag blir en hit!
Testa själv:
Lövbiff
Rödlök
Champinjoner
Ananas
1 dl matgrädde
2 matskedar mango chutney
1 tesked sambal oelek
basilika
1 matsked kinesisk soja
salt och peppar
och så ner med allt i en wokpanna och servera med ris! Taaa daaaaa


Nu har jag överfört alla bilder från mobilen till datorn så jag kan lägga upp fler bilder på vår underbar son. För varje dag som går är han mer och mer med på vad som händer omkring honom, jag lär mig vad hans skrik och gnäll betyder, han skrattar och ler, blir lugn och tyst när jag sjunger för honom. Hela dagarna berättar jag vad som händer genom att sjunga för honom, just nu sjunger jag allt till sjörövar Fabbe-melodin, men när han är ledsen eller ska sova så fungerar det bäst att tyst sjunga Trollmor eller Bä bä vita lamm med min kind mot hans kind, när han är trött får det honom att somna på tre sekunder och när han gråter lugnar han ner sig tillräckligt länge för att jag ska hinna fixa fram mat, sovplats, ny blöja eller vad det nu är som han är missnöjd med.

Ja må jag leva!

Jag skulle inte vilja säga att födelsedagar förlorar sin magi med åren men att så många andra dagar blir magiska med tiden. Som barn längtar man efter de traditionella högtiderna och sin födelsedag och varje år är det samma dagar som firas, samma förväntan inför dagarna och samma känslor under dagarna men ju äldre man blir det fler speciella dagar man"samlar" på sig. Dagar i ens liv som skapat minnen och känslor, milstolpar och nya årsdagar dyker upp då blir firandet av ens egen födelse (som blir längre och längre bak i tiden för varje år) inte lika märkvärdigt. Jag njuter av den här dagen som är min födelsedag på samma sätt som jag njutit av dagarna sedan den 16 mars, med Sixten i min famn och med Mattias och Smulan hos mig, den magiska känslan är nog svår att överträffa.

Dagens outfit för Professorn

Självklart ska vi valla in Sixten på den akademiska banan och vad är inte viktigare då än rätt outfit?

Blå stickad pullover och beiga manchester byxor i äkta professorstil.

Den missnöjda minen avslöjar nog att Sixten själv föredrar sin lite hårdare stil han hade häromdagen.

Bilder

Sixtens första bad uppskattades i början men gick sen över i missnöje.

Myser med Mormor

Myser med Moster

Myser med Tant Sanna

Myser med Farbror

Igår var vi på BVC och vägde lillen, 3760 g kärlek är det. Han växer stadigt och kurvan går rakt upp. Jag gillar verkligen vår sjuksköterska på BVC, hon ger mig beröm på samma sätt som jag ger Smulan beröm. Man kan alltså bemöta hundar och nyblivna mammor på samma sätt för att uppnå bästa resultat. Hon säger "duuuuktig" med ljus och glad röst och "vilken braaaaa mamma du är". Varje gång vi kommer säger hon även att Sixten är sötast i världen och då måste han ju vara det för BVC-sköterskan måste ju veta det, hon träffat bebisar varje dag (jaaa, klart att hon säger det till alla mammor om deras bebisar men det tänker jag strunta i). Hade hon slängt in ett "rulla runt" mellan alla "duuuuktig" "braaaaa" "vad fiiiiiint" så hade jag slängt mig på golvet och rullat som om det inte fanns en morgondag. På väg till BVC får jag nästan en impuls att plocka upp en Metro och bära in den i munnen bara för att kunna vältra mig i ännu ett "duuuuuuuktig".

En månad

Idag blir lillkillen en månad! Tänk vad tiden går fort, idag ska han börja med sina D-droppar och i eftermiddag ska vi till BVC för vägning sen ikväll kommer Sixtens farbror och hälsar på.



Idag känner jag mig helt utvilad, fick sova till 06.30 och det kändes som en sovmorgon.

Nu sussar Sixten i mitt knä och jag tittar på cougar town, en luuuuugn förmiddag helt enkelt.

snart helg

igår fick Sixten träffa sin kompis Edwin, grabbarna kommer bli stentuffa när de växer upp det ser man klart och tydligt på deras poser.

Jag har startat ett projekt här hemma, tydligen tyckte jag i ett svagt ögonblick att det inte räckte med att ta hand om en bebis och en hund om dagarna utan att jag behövde något mer att sysselsätta mig med, nämligen att sortera garderoberna. Mina kläder är klara och idag har jag påbörjat sorteringen av alla kläder tillhörande Mr Klister. Sixten har samtidigt startat ett eget projekt som innebär att storgråta så fort jag försöker lägga ner honom, vi måste börja planera bättre. Hädanefter får vi ha möte varje måndagsmorgon och synka våra veckoprojekt.

god morgon

Idag har vi fått sova lite längre, det tackar vi för! Idag ska Sixten få träffa sin första jämnåriga kompis Edwin.

Emma, jag håller med om att hundar borde vara välkomna på fler ställen. När jag jobbade i butik fick jag reda på att det finns någon EU-regel som säger att man inte får förbjuda hundar i butiker (bara livsmedelsbutiker).

Jag blev så förvånad i början när vi flyttat hit till sthlm eftersom folk tog med sina hundar in i butikerna. Efter någon månad så testade jag att ta med mig Smulan på en liten shopping runda. Hon tyckte visserligen inte att det var jätteskoj och jag hade svårt att koncentrera mig på själva shoppingen för jag hade fullt upp med att hålla ett öga på Smulan så hon inte skulle hitta på något bus och jag skulle bli ersättningsskyldig. Nu tar jag bara med henne om det är något snabbt ärende, mest för att hon blir väldigt uttråkad av affärer och hellre ligger hemma i sin korg och tuggar på ben.

Här på Gärdet finns det ett hundkafé, en väldigt bra idé tycker jag eftersom man kan ta en fika och ha med sin hund (undrar om man får amma där också) men jag har aldrig gått in där faktiskt. Jag har målat upp en bild av att där sitter massa mattar och hussar och fikar i lugn och ro och runt dem springer alla lydiga små hundar och leker fint med varandra. Då fasar jag för att när jag och mitt lilla yrväder till hund kommer in så förstörs den lugna stämningen och Smulan startar krig med alla hundar och välter ut alla lattemattors fika på golvet och sen kissar hon på caféägaren.

Hej då kära vän

Idag är det dags. Jag ska skiljas från den kära bröstpumpen som räddat mig från att självdö av bröstsmärta. Egentligen vill jag inte lämna den riktigt än, jag känner hur mina bröst börjar bilda knölar av mjölken i ren protest, men sjukhuset tar 18 kr per dag i hyra och Mr tycker att pengarna bara tickar på när pumpen står orörd. Enligt honom flyter amningen på bra nu och när jag gnäller av smärta under amningen säger han ett peppande "men det är en skön smärta" och ler stort i hopp om att jag faktiskt ska inbilla mig att smärtan på något vis är positiv.

Mammahat kallar dom det.

Är det bara Stockholmare som har en tjock pinne uppkörd i baken eller finns det så kallade "mammahatet" överallt? Mammahatare är de som tycker att barn inte är välkomna på caféer, att man får inte amma offentligt, att mammor med barnvagnar tar upp trottoarerna som om de äger dem och som inte vill lyssna på mammors tjat om deras barn.

Läs Amandas text om mammahatet i tidningen Mama här.

Jag fattar inte hur folk tänker. Varför ska barn inte vara välkomna in på restauranger och caféer? Sen när blev det okej att stänga ute för att vissa stör sig?

I söndags satt det ett ungt par bakom oss på restaurangen som bara tjatade och tjatade om sina kläder och huruvida kläderna gick att sälja via sin blogg eller inte. En högljudd diskussion som inkräktade helt på min och MRs middag på tu man hand, men inte kan väl jag börja föreslå att vi ska bannlysa unga modebloggande tjejer från restaurangerna då? Nej precis, det är så absurt att jag inte ens tänker föreslå det.

Förövrigt så tänker jag spatsera gata upp och gata ner med barnvagnen som om jag ägde alla trottoarer, inte bara för att jag har världens vackraste son som är min lilla trofé utan även för att jag faktiskt har ärenden att utföra och även ibland tar jag rena nöjesturer nere på stan som både barnvagn och son ska följa med på och tänk ibland slänger jag in hunden i den här kombinationen också och om det är någon som går som om den äger gatorna så är det hon.

Hur tänker man när man klagar över att barn följer med på caféer och andra offentliga platser, hur konstigt skulle det inte vara om barn endast vistades i hemmet och på platser speciellt anvisade för barn?

Hur skulle det se ut om mammor inte vara galet stolta över sina barn och vill visa upp dem precis överallt precis hela tiden oavsett om folk vill se eller inte? Barn är det finaste som finns och ens egna barn är till och med finare än så.

Man ska:
- vara stolt över sina barn
- tycka att ens egna barn är det vackraste, smartaste, roligaste, mysigaste och underbaraste barn som finns
- ta med sig sina barn överallt man själv vill och strunta i om det eventuellt finns en mammahatare på plats
- tjata hål i huvudet på folk om sina barn
- skriva tusentals blogginlägg om sina barn och ja, man ska till och med göra femtioelva statusuppdateringar i timmen på Facebook om sina barn bara för att vara helt säker på att alla där ute vet vilken perfekt liten unge man har skaffat sig.

Världens vackraste