Läs Amandas text om mammahatet i tidningen Mama här.
Jag fattar inte hur folk tänker. Varför ska barn inte vara välkomna in på restauranger och caféer? Sen när blev det okej att stänga ute för att vissa stör sig?
I söndags satt det ett ungt par bakom oss på restaurangen som bara tjatade och tjatade om sina kläder och huruvida kläderna gick att sälja via sin blogg eller inte. En högljudd diskussion som inkräktade helt på min och MRs middag på tu man hand, men inte kan väl jag börja föreslå att vi ska bannlysa unga modebloggande tjejer från restaurangerna då? Nej precis, det är så absurt att jag inte ens tänker föreslå det.
Förövrigt så tänker jag spatsera gata upp och gata ner med barnvagnen som om jag ägde alla trottoarer, inte bara för att jag har världens vackraste son som är min lilla trofé utan även för att jag faktiskt har ärenden att utföra och även ibland tar jag rena nöjesturer nere på stan som både barnvagn och son ska följa med på och tänk ibland slänger jag in hunden i den här kombinationen också och om det är någon som går som om den äger gatorna så är det hon.
Hur tänker man när man klagar över att barn följer med på caféer och andra offentliga platser, hur konstigt skulle det inte vara om barn endast vistades i hemmet och på platser speciellt anvisade för barn?
Hur skulle det se ut om mammor inte vara galet stolta över sina barn och vill visa upp dem precis överallt precis hela tiden oavsett om folk vill se eller inte? Barn är det finaste som finns och ens egna barn är till och med finare än så.
Man ska:
- vara stolt över sina barn
- tycka att ens egna barn är det vackraste, smartaste, roligaste, mysigaste och underbaraste barn som finns
- ta med sig sina barn överallt man själv vill och strunta i om det eventuellt finns en mammahatare på plats
- tjata hål i huvudet på folk om sina barn
- skriva tusentals blogginlägg om sina barn och ja, man ska till och med göra femtioelva statusuppdateringar i timmen på Facebook om sina barn bara för att vara helt säker på att alla där ute vet vilken perfekt liten unge man har skaffat sig.
Världens vackraste
Jag erkänner, jag är en sån som du kallar "mammahatare". Det är mest för att jag tycker att det är orättvist att barn ska få följa med överallt när inte min hund får det. Jag är faktiskt lite smått allergisk mot barn, men det är det liksom ingen som tar hänsyn till. Men hundar - fy bubblan! Någon kan ju krävas om min lilla allergivänliga Tyra skulle följa med in i en butik..
SvaraRaderaNej, jag tycker att det är orättvist. Och eftersom det inte finns något sätt att ändra på reglerna som någon smart hundhatare har hittat på någon gång på 1700-frös-ihjäl så är jag en gnällig mammahatare.
Det finns ingenting som är så avtändande som en bajslukt tillsammans med ett vrålskrik när man ska ta första klunken på sin efterlängtade café latte på stan - som man så sällan besöker nuförtiden för att hunden inte har rätt att följa med dit! ;)
Sorry, men så är det! Alla gillar inte barn, alla tål inte hundar. Rätt ska vara rätt! Å andra sidan är det nog många mammor som inte gillar mig efter att ha läst det här inlägget, så då är jag väl inte välkommen där de håller hus ;) Men jag tar det, det är helt okej.
Det borde finnas massor av frizoner för alla de ändamål egentligen.. Hat-fria zoner, baby-fria zoner, hund-fria zoner, skräp-fria zoner, själviskhets-fria zoner, godis-fria zoner, reklam-fria zoner. Men då hade det nog sett bra galet ut här i världen.
Jag tror helt enkelt att man får lära sig att acceptera vissa saker. Därför tar jag med min hund in i alla livsmedelsfria butiker som jag ska in i - jag skiter i att de inte vill ha hundar där för jag anser att det är min rätt :) Kastar de ut mig så får de väl göra det, men då har jag oftast hunnit handla det jag ska :D
Jösses vad långt detta blev, det var egentligen menat som en liten sarkastisk kommentar bara ;)
Då var tisdagsgnället från min sida avklarat, tack för mig! ;)