röntgen

idag var vi på sjukhuset och röntgade lillpluttens höfter. Inte för att det behövdes utan för att man gör det när barnet legat i säte. Det tog nästan exakt 2 minuter bara sen var vi klara. Det som tog längst tid var att få på honom en blöja igen eftersom han passade på att bajsa när stjärten var fri och sen kissa på sin mamma alldeles när den nya blöjan skulle på. Kanske är det enda gången i sitt liv man tvingas acceptera att gå runt med någon annans kiss på sig.

Nu sover han gott och det borde jag med passa på att göra. I natt la jag huvudet på kudden runt 1-tiden och blev väckt av en hungrig krabat vid 5-tiden. Sen ville han inte sova mer än små powernaps på 5 min åt taget och det varvade han med 10 min skrik och tutt-vägran.

Slutligen vill jag bara skrika ut: Jag älskar amningsnappar!!
Utan amningsnapparna hade jag inte kunnat amma och nu fungerar det hur bra som helst. Vilket mirakel måste jag säga. Ena tutten gör fortfarande tokont men med nappen på är det hanterbart. Jag blir nästan tårögd av kärlek till amningsnappen och överväger flera gånger om dagen att fria till den.