amning is a bitch

En mamma som ammar sitt barn, visst ser det mysigt ut? Jag har alltid längtat till den dagen jag själv skulle få amma mitt barn. Nu är den dagen här och jag tänker: En mamma som flaskmatar sitt barn, det ser smärtfritt ut.

Såriga, spruckna, ömmande bröstvårtor som är svullna som exploderande vulkaner är inte mysigt, det kan jag lova. Natten till idag gav vi mina bröst en paus och en intensiv hemmaspa behandling och Sixten fick ersättning istället. Igår hade vi maratonamningar och mina bröst höll på att dö, men tack vare pausen de fick så har de återhämtat sig helt och är fit for fight idag.

Idag har amningen varit smärtfri och mysig. Hoppas att det håller i sig.

Sixtens navelstump håller på att trilla av, det luktar inte hallon. Han är en söt stinkbomb just nu.

Det är mycket som händer i kroppen nu, jag är en vandrande degklump med ömmande bröst och som gråter för minsta lilla, glädje, ilska, uppgivenhet, kärlek, ja allt får mig att gråta. Mattias är ett fantastiskt stöd och jag är förvånad över hans tålamod. Han gör sitt bästa och kommer hem med blommor, kexchoklad, wasabinötter och mjölk till mig.