ambitiös

Nu är jag klar med mina inlämningsuppgifter på den ena kursen. Den andra kursen har jag fått förlängt inlämningsdatum på alla uppgifter men jag ska ta tag i en uppgift idag så är det mindre att göra sen.

Lillen sparkar på för fullt i magen, han gillar inte när jag har datorn på magen men magen fungerar så bra som datorbord när jag halvligger i soffan. Det är även bra att ha en mage och ställa vattenflaskan på och sen kan man dricka ur flaskan utan att hålla i den med händerna.

min navel har börjat puta ut på heltid nu och den guppar på ett roligt sätt. Jag tycker det är helskoj, men Mr har tydligen bestämt sig för att han inte gillar navlar och han gillar inte min när den sticker ut och Lillen knuffar under den så den dansar.

Jag känner mig pirrig inför imorgon, fast det bara är en lååång dag med massor av information.

Tänk att graviditeten snart är över. Gud vad tiden har gått fort.

Några favoritstunder:

• Att bada, jag har aldrig badat badkar så ofta som jag gjort under min graviditet. Lillen har alltid sprattlat massa när jag legat i vattnet och jag har haft en chans att varva ner och bara njuta av värmen, rörelserna i magen och kunna se hur han rör sig under mitt skinn.
• Vakna på morgonen, under en lång period var Lillen som mest aktiv på morgonen och jag vaknade av hans sprattlande. Varje morgon vaknade jag och kände lugnet av hans rörelser. De senaste veckorna har han ändrat dygnsrytm och sprattlar inte på morgonen mer, de första morgnarna var det hemskt och jag vaknade med en stor oro över att något var fel då jag inte kände honom röra sig. Det tog han igen på kvällarna istället då det är ett jäklans stohej i magen.
  
• De absolut bästa stunder har varit med min älskade Mr Klister. Han har varit helt fantastisk under graviditeten. Ibland blir jag förvånad över hans förståelse och hans hanterande av mina graviditetsutbrott. När jag blivit arg och inte själv vetat över vad och försökt ta ut det över honom så har han en helt magisk förmåga att ta bort det arga och få mig på gott humör. Han har hämtat vatten och värmt vetekuddar på löpande band, tröstat mitt spontana gråtande och masserat ömma punkter. Det är inte lätt att sätta sig in i hur det är för honom, att vara delaktig men ändå vara vid sidan av som alla pappor blir på ett sätt. Det känns därför extra roligt att han och Lillen ska få träffa varandra snart och få lära känna varandra och knyta ett band som inte går genom mig. Jag önskar att han också skulle få uppleva den fantastiska känslan av att ha ett litet barn i magen, att känna rörelserna, reaktionerna och kärleken som växer sig starkare för varje dag.

Från en sak till en annan så har Mr Klister påbörjat en alldeles egen kampanj här hemma som innebär att få mig att dricka mindre mjölk. Tydligen tycker han att mitt mjölkdrickande har gått till överdrift. Tydligen är jag en mjölkmissbrukare som måste stoppas eftersom jag har börjat smussla med mjölken och ljuger om att den är slut för att ingen annan ska dricka upp den för mig.

Självklart reagerade jag som vilken sund människa som helst och skrek i panik att han får ta vad han vill från mig men han får inte röra mjölken och kastade mig gråtandes i fosterställning sen svepte jag två glas mjölk på raken i ren protest och skrek: Försök att stoppa mig!! Samtidigt som jag skrattade hysteriskt.