Mr höll fast det lilla yrvädret som försökte hotas, gråta, vara underlägsen, ja hon gick igenom hela registret för att få oss att sluta. Allt gick så bra, men så kom vi till den svarta klon. Den är lurigare än de andra för det går inte att se var pulpan sitter. Det sa "klipp" och sen pepp Smulan till för kung och fosterland. Klippet blev för långt in. Den svarta förrädiska klon hade sin pulpa längre ut än de andra.
Smulan sprang och satte sig i ett hörn med sin blodiga tass och såg ut som den ledsnaste hunden i världen.
Vi sprang efter och satt bredvid henne som de mest skamsna föräldrarna i världen (ja, vi är föräldrar och hon är vår bebis). Efter lite mutor med skinka och frusna köttbullar såg hon lite gladare ut men inte nöjd. Många timmars fjäskande blev det för den lilla söta hunden som till sist kunde överväga att lägga sig i sin fåtölj och gick med på att bada tassen i kallt vatten.
Nu ligger hon i sängen men så fort vi går in i sovrummet hoppar hon ner och gömmer sig under sängen som hon gör när hon är arg på oss.
Lite mer fjäsk och pussar sen är allt som vanligt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar