halt som is

Igår fick jag mjölkabstinens och övertalade Mr att vi skulle gå och köpa mjölk innan affären stängde. På vägen dit dök det upp en förrädisk isfläck och den här gravida flodkon hade inte en chans att undvika ett fall. Mr fick tag i armen på mig och sen gled jag åt sidan och landade på höften. Ingen större smäll och ingen skada skedd, inte ett endaste litet blåmärke blev det. Jag kom snabbt upp på fötter igen och Lillen klarade sig finfint. För hans del var det inte värre än om jag skulle slänga mig i soffan.

Meeeeeen foglossningen som redan smärtar som ett jädrans helvete blev flera gånger värre och inatt kunde jag knappt ta mig upp från sängen och nu känner jag av smärtan även när jag inte rör mig.

Nu ska jag lära er lite om foglossning:
Bäckenet består av två halvor som är förenade framtill med en stel led eller fog som kallas symfysen. Denna fog är förstärkt med ett kraftigt nätverk av ligament, vilket gör att den under normala förhållanden nästan inte rör sig alls. För att underlätta barnets passage genom bäckenet producerar kroppen när du är gravid ett hormon som kallas relaxin, som löser upp ligamenten i bäckenet. Det gör att dessa fogar kan röra sig mer under graviditeten och förlossningen.

Man vet inte säkert vad som orsakar foglossningen men man tror att den ena sidan av bäckenet rör sig mer än den andra när man går eller rör på benen, och att detta leder till smärta och inflammation i symfysen.

Ja då kan vi ju räkna ut att min lilla gymnastikövning inte stabiliserade mitt bäcken i alla fall.

Självklart ville Mr skylla det hela på mitt mjölkberoende, min abstinens gjorde mig svag och ofokuserad vilket ledde till att jag missade isfläcken. Jag vände dövörat till och vägrade lyssna men jag hörde honom mumla något om att jag snart står på plattan som en skakig junkie och tigger mjölk.

På dagens schema står: Ligga raklång i soffan och läsa Nobels testamente.
Imorgon: åker vi till Nyköping för att fira svärmors födelsedag i förskott och hälsa på en liten nyfödd Enya.