Jag har känt mig ganska mosig i huvudet de senaste dagarna och nu fick jag förklaringen till det. Ska bli skönt när det går över och jag kan amma normalt (förhoppningsvis) och ha lite mer ork (förhoppningsvis).
När vi satt utanför och väntade på läkaren petade Mr Klister på min mage och sa "är det där fett?". Visst är han charmig? Det är precis vad en nyförlöst kvinna med feber och smärta i brösten vill höra för att komma på bättre humör. Sen försökte han rätta till det hela med att säga att han bara undrade om det var fett eller om det var överskotts hud som gjorde magen så dallrig. Hans lilla hörn som han målade in sig i blev bara mindre och mindre. Komplimangerna haglade över mig.
Undertiden jag har haft så här ont under amningarna har jag börjat bli lite smått irriterad över att alla säger att amma är så himlans praktiskt för att då har man alltid maten med sig och ja, alla säger det. När det känns som att någon intensivt skrapar ett sandpapper gjort av salt på dina bröstvårtor varje gång du ammar så bryr du dig faktiskt inte ett dugg om vad som är praktiskt eller inte. I duellen praktiskt vs. smärtfritt vinner faktiskt smärtfritt i alla lägen. I väntrummet satt jag och Mr och skämtade om just detta och jag sa bestämt att nästa person som säger det ska jag skjuta. Läkaren hade tydligen inte hört mitt hot för han avslutade vårt möte med att läskigt klämkäckt säga "..bröstmjölken är det bästa för din bebis och så är det praktiskt att alltid ha maten med sig...". Jag fick vända bort huvudet och försökte svälja mitt skratt utan att titta på Mr samtidigt som jag i mitt huvud gjorde ljudet av ett pistolskott och skrek "oh no you didn't!".

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar