hets

Konserten var bra och Mr klister kräktes inte på scenen. Fast jag trodde det var på g några gånger. Blekare och mer ledsamt ansikte fick man leta efter.

Jag skulle ta mig ner till Nybrokajen och trodde mig ha full koll på var det låg. Så jag slängde på mig mina nya fina skor och ett par virkade strumpor. Nya skor och virkade strumpor är inte en bra kombination. Jag fattar inte varför man gör virkade strumpor överhuvudtaget. Det är knottrigt mot hälen och det gillar inte hälen. Halvvägs till t.banan hade jag redan fått skoskav men tänkte att det nog skulle gå. Framme vid Östermalmstorg visste jag inte vilket håll jag skulle gå åt och halkade fram på mina skoskaviga fötter i hala vårskor. Jag blev toksen och hann inte köpa mat på vägen som var min ursprungliga tanke. Jag hittade till nybrokajen i tid tack vara snälla människor som pekade ut rätt riktning åt den gravida haltande hungriga skåningen som yrade runt på gatan.

Efter konserten tog vi taxi hem. En magsjuk och en skoskavig gravid var inte sugna på att åka tunnelbana.

Väl hemma somnade Mr i soffan på tre sekunder och jag ställde mig för att göra hemmagjord pizza 22.30 på kvällen. Sen hetsåt jag som om det inte fanns någon
morgondag. Att vara gravid och inte äta på närmare 7 timmar är ingen höjdare. Eat like nobody is watching var ett faktum. Nu är jag fortfarande proppmätt och orkar faktiskt inte ta mig in i sängen ens.

Förresten, en kul sak på tal om att fråga om vägen. Min kära syster var som sagt på besök i veckan och när jag skulle följa henne till tunnelbanan när det var dags att åka hem frågade hon envist vart vi var på väg. Till tunnelbanan svarade jag då och fortsatte gå. Men hon fortsatte lika envist och frågade vad det var för väg jag gick till tunnelbanan varpå jag svarade att jag gick den väg vi alltid går. Men Anna fortsatte envisas och ville att vi skulle gå den vägen som vi gick när jag hämtade henne från tunnelbanan första dagen och jag förklarade återigen att det var samma väg som vi gick nu fast från andra hållet så klart.

Anna pekade i motsatt riktning och sa ligger inte tunnelbanan där då? Anna pekade åt vänster vänster, men tunnelbanan ligger åt höger sen höger. Jag förklarade för henne och hon utbrast i skratt. Dagen innan hade det nämligen kommit fram en stressad man till henne och frågat efter vägen till tunnelbanan. Anna som var helt säker på vart tunnelbanan var pekade åt vänster sen vänster och var nöjd över sin goda gärning och sitt braiga lokalsinne som hjälpte den stressade mannen till tunnelbanan. När han sprang över vägen ropade Anna efter honom med en trevlig och hjälpsam röst: "..och så fortsätter du bara raaaakt fraam!". I själva verket skickade hon den stressade mannen rakt in i ett område där det varken går några bussar eller tunnelbanor från. Vi hoppas innerligt att mannen hittade till tunnelbanan till sist och att han inte kom för sent till något viktigt. Förlåt stressade mannen.