Trygghet

Nästan varje dag glider vi in på ämnet barnuppfostran och vad vi ska göra för att våra kommande barn ska få en så bra uppväxt som möjligt och hur vi ska hantera olika situationer. Självklart funkar det inte så att vi planerar något nu och sen blir det så men jag tror det är viktigt att man pratar mycket om ämnet alltid för att ha en gemensam grund att stå på och att man vet hur den andre föräldern ställer sig till olika frågor. Hur som helst så är vi helt överens om att vi vill att våra barn ska känna en stor trygghet hemifrån och att vi ska kunna prata om allt med varandra. En självklarhet kan man tänka. Jo, absolut men det är tyvärr inte en självklarhet i alla hem.

Nu har det kommit ett förslag om att föräldrar ska bli skyldiga att betala för sina barns brott på en maxgräns upp till 8500 kr. Vi hörde om detta på nyheterna i morse och jag är inte insatt i debatten från början på något sätt men jag tänker ändå uttala mig om saken. Som man även sa i inslaget så begås många ungdomsbrott av barn och ungdomar i redan utsatta familjer där föräldrarna inte har råd med en oväntad utgift på flera tusen. Så istället för att ungdomen själv blir skuldsatt som det är i dagsläget så blir hela familjen skuldsatt vilket Beatrice Ask tyckte var den bästa lösningen på problemet. Inte för att brotten i första hand skulle minska utan för att skulderna ska bli betalda.

Brotten kommer att begås, barn och ungdomar är just barn och ungdomar för att de inte är redo att kallas vuxna eller kan förväntas att tänka som en vuxen, därför oavsett konsekvens så kommer mer eller mindre brott att begås. Då är det enligt mig bättre att ungdomen själv blir skuldsatt och får ta tag i det den dagen han eller hon blir vuxen än att barnet/ungdomen ska bli den som har dragit in en skuld på kanske 6000 kr till sina föräldrar som redan har det ekonomiskt svårt ställt. Risken är alldeles för stor att det skapar obalans i familjen och att barnet/ungdomen förlorar en trygghet i hemmet och tar på sig en känslomässig skuld gentemot sin familj som är för tung för ett barn eller en ungdom att bära. Vilket i sin tur kan driva barnet/ungdomen längre från sin familj och familjen längre från barnet/ungdomen.

Jag tycker att man måste bestämma sig för vilken synsätt man vill utgå från för det finns två tydliga spår - Antagligen satsar man på att minska brotten och ökar tryggheten i hemmen eller så fokuserar man på att alla skulder ska bli betalda nu omedelbums oavsett vilka konsekvenser det får för barnen.

Beatrice Ask tog upp ett argument för sin sak och sa att man måste tänka på den andra familjen också, alltså offrets familj. Det exempel hon tog upp var att om en ekonomiskt utsatt familj köper en cykel för sina sista pengar och sen får den förstörd så kan det vara förödande för den familjen och därför är det bättre att gärningsmannens familj kan betala en ny cykel på direkten till den familjen.

Min spontana tanke är: Varför ens tänka så? Varför ska vi överhuvudtaget acceptera att en familj måste ta av sina sista pengar för att köpa en cykel. Ska vi inte istället se till att alla familjer får det så pass mycket bättre ställt att ingen ska behöva vända ut och in på sig själv för att ha råd med en cykel till sina barn?

Satsa pengar på att de ekonomiskt utsatta familjerna får det bättre så kan jag lova att tryggheten i hemmen blir större och att ungdomsbrotten kommer minska och då behöver Beatrice Ask inte längre oroa sig för att det skapas skulder som inte kan betalas.